...Ellen

Uppenbarligen är jag så jävla idioitiskt korkad som sett fram emot mitt sista år på gymnasiet... att äntligen få vara en trea, att träffa alla. Att hålla i stadsvandringen (nollningen) på fredag osv. Men tydligen äre meningen att jag ska sitta ensam hemma och helt sakna någon att dela glädje o hopp med. Nej... de blir ingen nollning för mig, eftersom de fyra jag skrev upp mig med har stuckit.. två är ute o reser (lyckostar) och en verkar ha jätte allvarlig feber osv eftersom hon inte tror hon kommer kunna vara med i skolan på hela veckan. Så här står jag, och verkligen vill göra 3an till en rolig upplevelse, men tydligen förgäves. Igår var "uppropet" ett stort misslyckande o besvikelse och nu ska jag inte ens få glädjas av nollningen.
Åt helvete med trean och allt bra de skulle bli.

Jag har inge lust att sitta o försöka mera... fy fan!

Jag saknar Annica o Klara, jag behöver dem!