Soff-funderingar

Marathon måste vara höjden av självplågeri. Jag tycker iof att all typ av löpning är plågeri! Men marathon tar nog priset, speciellt att tävla i det. Psykisk och fysisk press, o inte får man se något (iaf på mästerskap) där man bara springer runt i statskärnan och med gator kantade av galna suppotrrar och fotografer. Kom igen, vart ligger charmen? Kan man på allvar tycka det är roligt att känna sig jagad, alternativt jaga? Är det kul att bli fångad på bild i underkläder och keps när man är helt slut och svetten droppar från kroppen? 2-3 timmar löpande, + säkert flera timmar av ren utmattning.

Jag tar mig friheten att såga tävlingen! För annars är ju jag mycket intresserad av sport, följer de flesta stora mästerskapen. Jag är liten av en expert, en SOFF-EXPERT! Inom skidåkning (som råkar vara en av mina favoritsporter) finns ju grenar som liknar marathon, fast på snö och skidor. Men det är ju tuffare, skidåkare är tuffast för under mästerskap tävlar de i massa olika distanser och stilar. Det är fysiska prestationer och snö är ju trevligt.

Ser fram emot morgondagens finaler i både höjd och längdhopp! Jag vill ha medaljer!!!

Mina fötter längtar

Finaste pyjamasbyxorna och en kropp fullpackad med ibumetin, jag lever och håller hoppet uppe för en ljusnande framtid. Idag är bara en dag utan särskilt stor betydelse. Istället tänkte jag blogga om någonting annat. Något som i allra högsta grad berör min framtid...

... mina nya höstkängor! Jag må inte vara en trendsättare eller modebloggare med koll. Men dessa skor är min nya kärlek. Oavsett om de är hippa eller ute om ett år så kommer jag älska dessa tidslösa klassiska kängor. o om inte annat får jag låtsas att jag älskar dem för all framtid eftersom det sved i magen när jag gjorde min investering.

Nu längtar vi alltså till hösten, hösten i Kalmar när jag ska strosa omkring bland gula löv. Klädd i basker, halsduk, höstkappa och framförallt mina vackra skor! eller hur?

Regntunga skyar, vart än jag ser

Här sitter en som kommer sova som en ängel inatt. Jag är trött, trött, trött! Natten som var blev orolig, ettan var alldeles för varm, jag var för pigg och regnet för högljutt. Kan max ha sovit tre timmar. Trodde ett tag att jag tältade ute i det fria, jävla plåttak.

I hällregn tog jag mig till Linköping och mötte upp Kristoffer. Jag satte direkt igång med mitt mål, jag skulle ha mina retrokort. Butiken hade bytt plats och jag höll på att ge upp, men längst ner på den pittoreska gatan gömde den sig; atteljen jag drömt om halva veckan (typ). Salig valde jag ut 8 fina kort. *lycklig*. Köpte även en strut med geléhallon. Skulla kunna skriva ett galet långt blogginlägg om hur mycket jag älskar papp-påsar och strutar. Jag skulle kunna propagera för att man borde göra som förr, handla i lösvikt och packa ihop korv och frukt i bruna (eller vita går bra) papper. Jag blir salig av det! Skulle lätt vilja ta min vackra korg och fylla den med varor packade i papper.

Hursom (blev ett litet sidospår), vi övergav "gamla linköping" rätt snart och besökte istället den nya. Där fanns det mer att se och även god mat på Burger King att inta. Överlag en riktigt trevlig dag trots att jag blev som en våt hund påväg hem genom Norrköping.

Nu räknar jag ner, bara fyra timmar kvar till sängen och imorgon kan jag sova hur lääänge jag vill.

Hoppa(s)

Finns det något bättre sensommar-tecken än friidrottsmästerskap på tv? Nej! (i like it)

Nu har jag satt igång att leva lite igen, tjuvstartade l igår kväll med att kolla på mina talangfulla vänner i Vikbolandsspelet (för andra ggr) och efter det tog jag med mig Jonna till stan för lite utomhusbio, halvsov genom filmen men höll mig iaf vaken de 4.5 milen hem sen.

Idag skulle jag och mamma göra staden. Det blev dyrt, hittade ett par vackra höstskor så där rök presentkortet + ytterligare några hundra lappar. Smakar det så kostar det. Hittade även en väska. Jag som aldrig spenderar pengar på sommaren har gjort av med hejdlösa summor, fastän jag inte fått ett ända öre sen juni. Mitt vår-sparande var klokt! (heja mig). Måste nog tyvärr göra ännu en tömning av kontot, dels för att jag snart måste betala hyra igen men också för att jag planerat att köpa en byrå, en duffel och småprylar till mitt rum. Varför blir jag alltid insnöad på min ekonomi?

Imorgon ska jag för första gången på en och en halv månad lämna Norrköpings-kommuns trygga gränser (Söderköping gills inte). Jag ska åka hela vägen till Linköping! Spännande!!! (kom på att jag visst var i Stockholm förra veckan, där tappade jag värsta poängen, suck)

Nej men nu ska Klüftis hoppa... adjö!

P.S. Saknar att stå på sceeeeeen!!! D.S

Ett desperat rop på aktivitet

Hejhå! Här händer det inte mycket, här händer det INGENTING faktiskt. Jag som annars är mycket bra på att bara glo på en tv-skärm håller på att bli galen av dåligt utbud. Jag är inne i en läsperiod, fredag till lördag (under natten typ) läste jag ut en riktig chic-lit bok hur lätt som helst. En såndär romantiserande bok där allt tillslut blir perfekt och ens egen värld blir extra grå och ingenting kan bli så lyckligt någonsin. Sen den boken tog slut har jag letat föbrilt efter nästa offer, men gudarna ska veta att utbuded här hemma är magert. (ingen bok-familj direkt) Imorgon (förhoppningsvis) kommer fortsättningarna på "Stad"-serien och tills dess vill jag inte falla för djupt i något annat. Jag har alltså letat efter den där snabbläsa-småintressanta-givande boken.

Fann jag den? NEJ! Jag fann istället "mens-boken", ja ni läste rätt en bok om MENS. Fick den av mormor för x-antal år sen och har svårt att minnas om jag någonsin läste den. Det är alltså mitt natt-nöje (får skylla mig själv som sover till elva om dagarna). Om någon önskar recension på boken så kan jag ju återkommar vid 3 inatt eller något.


Nej fy bubblan...

Tid för tomhet

Pyjamasbyxor hela dagen (igen). Har hittat sysselsättning, småätande. Mamma har bakat bullar! Det finns choklad, chips och kex. Tur att pyjamasbyxorna är töjbaran

Tid för tanke

Har fortf pyjamasbyxorna på. En dag utan minsta aktivitet (inte ens någon bra film på tv ikväll). Jag har tråk, tråk, tråk, tråk.

Imorgon ska jag på fest... bra!

De små växer upp snabbt

Katching! Så var mitt mål uppnåt. Igår beställde jag "en stor stark" när vi var ute på Munken. En stor stark till mig själv. Processen mot mitt mål började någon gång när jag började umgås med Madde och sen dess har jag succesivt lär mig att tycka om öl, samtidigt som jag faktiskt insett att päroncider bara är gott i små mängder. Hursom, vuxen poäng till mig. Till nästa sommar tänkte jag lära mig dricka vin. Men en sak i taget som de heter.

(tänker inte nämna att jag inte orkade dricka upp hela)

Livet fortsätter

Även om de är få, så har jag ändå hittat några fördelar med att teatern är slut.
- Jag slipper vara bufébord åt hungriga mygg och knott
- Håret är mycket lättare att kamma ut när man inte längre har 20ton hårspray i håret
- Jag kan bli bränna mig i solen utan att de förstör 30-tals illusionen.
-Jag kan se på tv mellan 16.00 och 22.00 (fast de finns typ inget att se)

Jag ska inte ens ge mig på en "negativt-med-att-teater-tagit-slut-lista", gissa om den skulle bli lång. Jag kan iaf meddela att jag inte brutit ihop ännu, beror nog på att jag har är duktig och håller mig sysselsatt. Ikväll ska jag tex ut o dricka öl (päroncider) men mina gymnasiepolare. Imorgon är det dessutom en liten reunion då en stor del av Cederdarlingarna ska på Vikbolandsspelets genrep. Året folklustspel som jag faktiskt varit med och skapat, visserligen bara en akt eftersom jag flydde till Kalmar. Men jag kan avslöja att jag kämpade länge med att historian skulle utspelas på ett Cafe!

Kan inte vara bäst på allt

Madde hör upp! En stor del av mig är planerings& kontrolfrek. Jag blir mycket lätt stressad i främmande situationer, om de så bara handlar om att ta rätt väg när jag ska köra bil eller beställa mat på resturang. Jag gilla att veta koder, hur o vad som ska ske liksom. Men jag överaskade mig själv under mitt lilla besök i Stockholm. Jag gick självklart till bussterminalen i god tid innan bussen gick, man vet ju aldrig hur lång tid de tar att upptäcka vart man ska osv, + att jag skulle besöka toaletten. Jag började med besöket. Att gå på toa i huvudstaden är inte superlätt, kostar 10kronor men jag hade två femmor o tryckte i automaten. Det fungerade inte så en skelögd gubbe instruerade mig att endast en guldtia kunde fungera. Istället för att jag som jag hade förväntat mig hade blivit stressa av situationen så ryckte jag bara på axlarna för att växla ( ja som en normal person). Då skriker en tant på
mig att jag glömde mina femmor. Ojsan skrattar jag! När jag efter många om o
män kommer tillbaka med en tia o ska ut ifrån inhägnade toaletten så fattar jag inte hur man ska ta sig in utan chansar o går igenom en glasgrind som inte öppnar sig (såg nog rätt korkat ut). Den skelögd mannen dök upp igen o instruerade mig att det bara var samma väg som in.

Detta mina vänner är smågrejer som vilken vuxen som helst inte tänker på. Jag har blivit vuxen, jag kan hantera situationer med en axelryckning. Att besöka storstaden var nyttigt nu kam jag gå vidare i lovet o klara av vad som helst.
Avslutar med ett citat ur 40-tals stjärnan Ulla Billqvists hit "säg det med ett leende, och med en glimt i ögonvrån"

pussgodnatt

Vatten, stan är full av vatten!

Mitt mål iår är att inte låta sommaren ta slut bara för att teatern har gjort det. Så tidigt igår morse tog jag bussen till Stockholm och träffade Carro. En lång dag med mycket gående men det var fint väder. Lurade med Carro till mitt favorit museum, livrustkammaren! Lika faccinerande som alltid, precis som fantastiska gamla stan som jag en dag hoppas på ska bli min hem-adress. (dream, dream, dream)

När solen stekte som värst (fast det fläktade) vandrade vi från kungsan till djurgården. Men då någon stans tog energin och fötterna slut så vi tog djurgårdsfärgan till slussen. Jag gillar ju att åka båt så nästa gång jag ska göra stockholm vill jag åka runt i Mälaren på sightsing eller liknande. Älskar båtar!

Var skapligt trött igår kväll o orkade inte se båda Sex&thecity avsnitten, och idag sov jag till 10 (åt frukost) o sov igen till klockan 13.00. Jonna såg till att dagen inte blev tom utan tyckte vi skulle åka o bada så den mesta vakna tiden har ägnats åt häng vid Stegeborg.

Love, love, love!

Så tog sagan slut på det mest kärlekfulla och härligaste sättet någonsin. Efter veckor tsm med dessa fantastiska människor, har till och med lilla jag börjat ge slängkyssar åt både vänster och höger.

Igår var inte bara sista föreställning utan oxå bröllop, andra bröllopet i mitt liv faktiskt (första ggr var när jag var 3månader). JB & Katarina valde att överraska oss alla med att ingå äktenskap på Cederdalen efter avslutad föreställning. Så otroligt häftigt att vi i ensambeln fick dela deras enkla men ack så vackra vigsel. Cia spelade vackert och tårarna var inte långt borta, vi kastade ris, skålade i champagne och hurrade!
Både det lilla bröllopet och själva föreställningen klarade sig utan regn, men strax när det var dags att lämna Cederdalen för avslutningsfest så öppnade himlen sig. Men det gjorde inte oss glada kärleksrusiga-amatör-skådisar något. Vi skålade i Champagne och dansade ta mig tusan hela kvällen, ALLA dansade och bjöd på sig själva. Det var galet,härlig underbart, SKOJ! Svårt att beskriva för den som inte var där men lätt de bästaste avslutningsfesten jag har varit på. Bästa avslutet på bästa sommaren med Cederdarlingarna!

Ellen HJÄRTA Cederdarlingarna

Jag kom hem strax efter två, somnade! Vaknade vid 5 med en sjuk sperationsångest som inte släppt än. Min hjärna flackar bara fram bilder på alla i ensambeln, fast på ett jobbigt sätt så jag mår illa, allt till tonerna av "tintarella de luna" som spelades flitigt igår på den bästa avslutningsfesten jag varit på.

Det kommer mera, kanske till och med bilder för gårdagen var något extra. Fast om inte ångesten har släppt efter de att vi städat idag så kommer jag bli galen o inte kunna sova på säkert hela veckan.

Jag vädjar alltså om distrationer, säg nåt vad som så ger min hjärna ett annat spår. tur att jag ska till stockholm o träffa Carro imorn!

En dum idé är bättre en två dumma idéer

Vad är väll en säsong utomhusteater utan regn? Varför inte en störtskur mitt under pågående föreställning. Igår kväll hände något historiskt i mitt liv. Jag har varit aktiv med friluftsteater i drygt elva år (till och från) men jag har aldrig varit med om att tillfälligt bryta en föreställning för regn. Jag har varit med om att man skjuter på starten eller drar ut på pusen men aldrig brutit mitt i, jag hade inte ens fått gå in på scen!

Det var otroliga mängder regn som föll över vår lilla spelplats, dessvärre var inte alla i publiken förberedde så vissa fick fly hem och andra huttrade stående under träden på sidan. Säga vad man vill publiken var tapper och när allt satte igång gjorde vi nog en av de bästa föreställningarna. Visst var de lite piano kaos men allt löste sig och efter föreställningen drog några av oss vidare till Grand och så småningom Asken. Päroncider är gott men jag har nog kommit till en ny mognadspunkt i mitt liv, jag ska ta mig tusan börja beställa öl! (efter två cider). På asken var de iaf trevligt och sen var det jag som skjutsade hem Helena på hennes röda cykel Den visade sig vara stabilare att skjutsa på än mig egna, eller så var det jag som var oerhört balanserad efter två cider.

Idag är det fredag och eftersom (ve o fasa) sista föreställningen är imorgon så behöver inte jag bo kvar i lägenheten. Jag måste alltså packa och städa för det ser förjävligt ut, förstår inte hur jag kan sakna ordningssinne när det kommer till mitt boende. Sen ska jag träffa Annica för en fika och dra vidare till Cederdalen och göra det jag pysslat med i två veckor och jag ska njuta till max och försöka (om inte regnet hindrar) ta lite back-stage foton!

Puss, kram, kyss, hej!

Glasögon

Jag bor ju lite på två ställen (tre med Kalmar), och på något av dem ställena finns mitt glasögon fodral med glasögon. Igår kväll när jag tagit ur linserna så hittade jag inte mina glasögon. Jag är välldigt blind utan glasögon, välldigt blind så jag famlade i blindo i mina väskor efter glasögon fodralet. Jag kände mig ynklig och mycket handikapad. Idag när linserna är i igen så ser de för jävligt ut på golvet, jag var ju tvungen att rensa ur väskorna systematiskt för att känna mig fram.



Ett annat problem på samma tema är mina solglasögon. De gick sönder igår, först på ena sidan som jag höll på att lyckas fixa men då pajade andra sidan. Jag tyckte mycket om mina solglasögon, och är rätt handikapad utan dem också när jag är ute i solen. Så idag plöjde jag igenom Norrköpings city i jakten på ett par nya. Insåg rätt snabbt att det skulle bli svårt att hitta ett par lika fina, jag var till och med inne på äckliga Gina-Tricot (ja affären i norrköping är välldigt speciell). Hittade flera par i samma modell som mina gamla men de var mycket mindre och fick mitt stora huvud att se gigantiskt ut.

Slut på babbel, om en timme ska jag cykla ut till Cederdalen för ännu en slutsåld föreställning. Risken är att jag kommer vara uppspeedad och rastlös så räkna med åtminstone ett blogginlägg till, kanske!

När livet är som bäst

Lätt bästaste föreställningen, fy fan vad vi ägde. Fullsatt i publiken och en timme innan vi började så kom en storm och lättade på trycket, visst fick vi köra i en liten uppfriskande regnskur mot slutet med det gjorde inget. Det var helt otroligt, jag vill inte ens glömma känslan. Jag svettades aldrig, jag hade ingen sol i ögonen, inga handskar som klibbade fast, ingen vind som tog rösterna... inga störande moment!. Jag var skärpt, allt var så jäkla bra... jag älskar verkligen det här.

Men iår har jag accepterat att det kommer ta slut, jag vill inte men vad kan jag göra? Har försökt planera upp dagarna, kommer inte klara av att gå hemma sen när både mor och far går på semester. Så på Måndag ska jag träffa Carro i Stockholm. Början av Augusti ska jag hälsa på Ida i Skåne. Jonna, Vews och jag ska åka på lite dagsutflykter (om nån av oss får låna bil). Jag ska försöka hålla mig sysselsatt och från och med 13augusti får jag ju flytta tillbaka till Kalmar, har eftersändning till den 20 iaf. Fyller gärna dagarna med massa mera, ge min tips! Känns dumt att längta till hösten men jag vet hur tråkigt det är att bara vara hemma utan att det händer något. Fast de blir inte så segt som förra året när teatern tog slut, fy fan vad jag led. Bara jag läser gamla blogginlägg från förra året så får jag ångest.

Alla dagar är lika, fast inte på TVn

Jag vet inte exakt vilken dag det är, jag vet bara att jag är ledig. Spel-ledig alltså och för första ggr på flera veckor har jag haft en hel dags slappande från det att jag vaknade till det att jag stupar om X-antal timmar. Det är för varmt för att ens låtsas vara aktiv, förresten förtjänar jag att bara mosa i soffan efter helgen heta föreställningar.

Fast jag tog ett litet dopp i våran vuxen-barn-pool. Problemet med mig är att när jag väl doppat mig så förmår jag mig inte att ta mig upp. Så jag låg där o flötomkring, såg mina tår flyta upp o falla ner. Insåg att ja har rätt fula tår men beslutade mig för att acceptera mitt fula tå-öde och drömde vidare.

Mycket ledighet brukar ge mig mycket djupa funderingar, men inte idag (förutom det där med tårna). Allt jag kommit fram till är att jag inte är en person som gillar värme, punkt och slut.

Kvällsdopp

Jag hade glömt hur härligt det var med kvällsdopp. Fastän jag var halvt osocial och allmänt trött så var de jätte trevligt att sticka iväg efter föreställning och ta ett dopp. Det var en jätte trevlig badplats, jäkla Vikbolandet med sina dåliga badställen.

Värmen har tagit kol på mig, jag är bara stum (ovanligt). Önskar att jag hade tagit ett foto (åtminstone med mobilen) på den vackra solnedgången. För då hade jag ju kunnat förgylla detta välldigt onödiga inlägg med en bild.

Har fastnat framför en dokumentär (på svtkunskap) om spädbarns utveckling. Det riktigt sjuka är att jag kollat på dokumentären förut. Jag är inte särskilt intresserad men orkar inte se på fotbollen. Finalen hade kanske intresserad mig men inte när jag sitter alldeles ensam. Jag har iaf bestämt mig för vilket lag jag hejar på.

Nej! Godnatt!

Jag behöver bo på ett hav

Sen när blev Sverige ett extrem land? Hela jäkla sveriges motto är lagom. Detta årets väderläge är långt ifrån lagom. Först en extremt snöiga o jäklig vinter (jag som egentligen älskar vinter). Sen en grå, dimmig vår och nu en extremt värmebölja. Jag orkar inte. Det känns taskigt att tvinga publiken att roas när de bara störs av hettan. Halva spelglädjen försvinner, vi sitter/ligger halvt döda bakom scen. Samlar all möjlig energin till scen. Trist för mig som nästan bara är bakom
när de inte finns något socialt liv. Hur som, idag är sista 16.00 föreställningen för helgen, lätt att man föredrar svala vardagskvällar.

Efter föreställningen finns det iaf planer på ett kvällsdopp, jag har inte bestämt om jag ska med eller inte, tar de lite som de kommer. Imorgon är jag iaf spel-ledig och ska barabars vara lite ledig. Sen är de bara 5 ynka föreställningar kvar så på söndag är de jag som ligger i min säng och tjuter. Ve o fasa!

Nehej nu äre väll bäst jag packar o förbereder mig inför att överleva i sommarhettan!

Jag vill inte förlora dig

Är otroligt mätt och frustrerad. Bortskämd som jag är så kom lunchen till mig, levererad av min moder (hon gillar mitt sällskap). Eftersom jag hela morgonen vetat vad som väntade så försvann frukost-tänket ur hjärnan. Jag har legat här på soffan och sovit för att samla energi till att äta. Magen kurrade ordentligt när väl maten anledde (visst låter de flott?)

Men nu är problemet att jag inte orkar få i mig de sista pommerna, jag vill men det tar stopp. Pomme är absolut de bästa jag vet, det går alltid i men det måste vara så att när man är superhungrig så blir man supermätt av bara doften. O ja vet att om bara någon timme kommer magen kurra sådär lagom, tänk om då pommen är kall och äcklig... då får ju jag en dålig erfarenhet med pomme och tappar intresset?

Som märkes är min dag rätt innehållslös (so far). Men för att vara sommarlov så har jag varit igång om dagarna ovanligt mycket senaste veckan. Idag orkade jag bara inte sminka mig två ggr (en vanlig + senare teatersmink) eller göra mig ordning i huvudtaget så jag segar bara och väntar på klockan. Ikväll har jag föreställning och har planerat att vara mer energibomb än vanligt. Ikväll kommer Mor, Far och deras (våra) nära vänner.

Så, nu känner jag mig stark igen och ska ta mig an pommen... känner mig bara lite tjock men nån måste ju vara det!



Hittade en bild på mig och Ida från en av de sista dagarna i Kalmar. Det finns många liknande bilder med oss där man ser hur fotogeniska och bildsköna vi är. Härligt!

Ingen åska, inget regn ännu! Jag sitter På en filt bakom scen, andra akten är igång så jag tar det coolt!

Har idag fikat med Jonna o Vews, morotskaka!!! Fast något lagat mål mat har de inte blivit så här sitter jag med lite gnagande huvudvärk. Trodde aldrig jag skulle längta så efter klassisk-riktig mat lagat i ett kök i ett helt provat hus. Har faktiskt bara ätit ute (om jag ens ätit) hela veckan. Lördag lunch kanske om jag hinner!

Ute i publiken sitter en kvartett med vänner, trodde de blev avskräckta förra året men så dök de upp utan att ens berätta de innan, eller Haga råkade avslöja lite igår. Det är hursomhelst alltid lika roligt med bekanta ansikten!

Jaha, nehej, okej, trala... Nu börnar (heter de så) några på vägen utanför vår lilla bubbla, snacka om taskig tajming. Inhyser inte direkt den där gemytliga 30tals känslan. Men sånt är livet!

Nu ska jag byta om... Kanske!

Det är tråkigt att dansa shottis själv!

Ikväll sitter jag alldeles, alldeles ensam. Brevid mig har jag lite ballerina-kex och en euroshopper äppeljos (dumma ica-sprialen hade inte BRAVO)

Har blivit bortskämd med sällskap, för min kära vän Ida tog tåget från Skåne-land i måndags för att besöka lilla mig. Vi har haft sköna dagar med olika utflykter, min mor var generös och lät mig låna bilen i två dygn (älskade det). Igår kväll hängde Ida med mig till Cederdalen för att se på teatern och som om det inte räckte med en långväga vän så dök även Kristoffer upp ifrån andra sidan länet. Det är alltid super-duper-extra-roligt när man känner någon i publiken, fastän jag var rätt panikslagen bakom. Så fort applåd tacket var avklarad släppte dock all noja så då tog jag och mina vänner vägen förbi MAX där vi blev sittande en bra stund vilket var riktigt trevligt.

Inser just nu hur mycket jag saknar Kalmar! Mest de sociala att alltid vara omgiven av människor. Med risk med att börja svamla iväg och bli djup så sätter jag punkt med att säga tack till Ida och Kristoffer!

Innan Ida drog tillbaka söderut så shoppade vi loss i Norrköpings city. Jag brände mer pengar än vad jag hade planerad. Men kom å andra sidan hem med en fin Beatles t-shirt, en gullig klänning och en grön tunika. Otroligast av allt, jag kom hem utan ett enda Randigt plagg!

Imorgon ska jag träffa Jonna och Veronica, tänk att det var ett helt jäkla år sedan det bara var vi tre! Nej nu nostalgar jag igen... (det är därför jag kontrar med en ful bild så att inlägget inte får en allt för djup uppfattning)

Vad du än ha för planer idag så tror jag inte du ens kan hamna i närheten av det jag ska göra? Eller det vet jag egentligen inte. Men för min del är det premiär ikväll, utsåld premiär! Woho!

Fast redan igår på genrepet var det skarpt läge, jag var helt hyper innan entré ( har aldrig haft entresång förut). Kände igen nästa häften av den inbjudna genreps publiken, som bestod av bland annat min högt älskade moder + massa underbara vikbolandsspelets människor. Det värsta i nervositetsgrej är alltså över och eftersom jag överlvde det så kommer jag överleva allt som komma skall. Men ikväll är det alltså på riktigt, riktigt med betalande publik som ska ha valuta för sin investerade pengar.

Detta mina vänner är underbart, äntligen sätter föreställningarna igång! Sent ikväll blir det också finfin premiär fest med god mat och garanterad uppsluppen stämning.

Fick förresten precis SMS av mr producent, där de meddelades att citygross tvingats ändra telefon nummer för bokning av biljetter, så jag lägger väll upp de nya här 011 888 31

må väl, må gott och grattislskade Caroline på födelsedagen!