lördag 28 februari 2009

Lördaaag

Nemen, jag har ju en blogg, juste!

Veckan har varit lite intensiv om vi säger så, spec de sista dagarna när jag typ behövde plugga lite. Aja ingen ide att älta de nu!

Ikväll ställer jag till med kalajs i ettan, vi får väll se hur de blir. Jag ska ha roligt iallafall :)
Fast just nu ser jag mest fram emot att få ta bilen intill stan :P sljutsa Jonna o Vewe. Ah jag är så pass förälskad i bilkörning att de pirrar i magen.

Hejdå! Snart blir 19års firande, I hope!

tisdag 24 februari 2009

För sent för...

Jag ser precis allting som händer, men lite utifrån. Jag vet att denna vecka skolmässigt är tung. Hur hanterar jag de? Ne inte alls, jag har annat i mitt huvud. Det är tydligen G-prov imorgon, skitsamma tänker ja! Hur svårt kan de vara att memorera när jag väl tar upp boken? Det är annat i min hjärna som tar plats, känslor ush så mycke känslor.
Hat, besvikelser, ilska, orättvisa och ren hopplöshet blandat med framtidsångest. Fredag ska jag hålla ett tal, det kommer jag rent hypotetiskt äga på. Att filosofera, tänka och prata inför folk är lite min grej. Dessvärre vet jag inte riktigt vad de 5minuterna ska innehålla, det är helt blankt på den sidan helt enkelt. Jag antar att de kommer till mig nångång, typ bara hoppar in i hjärnan och ger insperation. Jag är inte stressad!

Jag saknar motivation och insperation...

Tiiiisdag

Jag gillar bröllop och jag gillar traditioner.

Sen finns de en sak som mest bara gör mig ledsen... grr

Pystsan

Ne, hittils har jag inte varit särskilt trevlig. Min mamma är nog riktigt riktigt irreterad på mig nu. OCH? jag tjänar ju inge på att gå omkring o vara trevlig ialla fall.
"får jag låna bilen?"
"beror på väglaget"

Väglaget må inte vara på topp, jag om nån känner på det! Min väg till skolan är en pers, det är helt enkelt en jävla kamp att gå utan att ramla. Jag kan inte ta mig fram genom staden på fötter säkert, jag måste hela tiden vara vaken och uppmärksam på diverse isfläckar. Jag är inte så där jätte bra på att gå, jag snubblar liksom på mig själv oavsett is eller gräs. Det borde vara säkrare att köra bil! Precis som att jag inte springer när de är halt så kör jag inte 90km/h när väglaget är dåligt. Jag har en jätte bra poäng, men eftersom ingen tar mina höst djupa och genomtänkta argument (jag har fler än dem ovan) så tänker jag köra taktik:
-Svära i varannan mening
-Slå igen skåp och dörrar
-Ha mungiporna nedåt
-Tjura
-Inte hjälpa till
-Allmänt otrevlig

"Moget Ellen!!!",
SÅ FAN HELLER

måndag 23 februari 2009

o sen hemma

Mitt körkort har kommit, till Söderköping. WHAT??? Geografiskt må de vara nära men hallå? De har noll koll vi får alltid allting till Östra Husby. Vet inte ens vart i Söderköping "posten" finns. SUCK

Jag är sur på min mamma, och min pappa han är oxå feg! Jag ska sura hela kvällen nu!!!

Måååndaaag

<><><><><><><><><><><><><>

Idag har det varit lite för mycket engelska för min smak. Jag vet fortf inte vad "Abstract" betyder men de lilla jag förstod så verkar de SVÅRT. Jag har liksom släppt mitt projekt, palla börja fundera i det igen.
Elevrådslunchen var allt annat än givande, Eva försökte ha en genomgång för valblanketter, något som inte alls rörde oss treor.
Förresten, tydligen måste vi iår igen besöka universitetet, jag vill inte plugga i Norrköping eller Linköping.
Annars har dagen inte bjudit på något vidare äventyr. Lat som jag är så störde jag Klara & Annica när de försökte plugga (och ta föranmälan). Men jag lärde mig iallafall endel och tar mig därför friheten att slappa + äta choklad. Skit, chokladen skulle vara belöning för pluggande...

<><><><><><><><><><><><><>

Jag ser fram emot att få komma hem, förhoppningsvis har jag fått post, igen. Beställde ju massor med folkhögskola/högskola kataloger förra veckan så något borde ju dimpa ner. Dessutom vore det nice med en liten avi om ett körkort som väntar på mig.

<><><><><><><><><><><><><>

Jag är INTE negativ eller rädd för snö, Vinterlandskap är trevliga. Meningen har varit i flera veckor att JAG ska få låna bilen imorgon-kväll då jag ska på skrivargrupp. Min lite väl överbeskyddande mamma sa imorse att hon inte vill låna ut bilen nu när Rönö-vägen gått från väg till isgata. TASKIGT!!! Jag kan ju visst köra ändå, jag kan köra i 30 på rönövägen om så krävs. Jag trodde att jag bevisade att jag klarade av svårare vägförhållanden när jag körde hem från Finspång i Lördags. Ikväll blir de krig, nog fan ska jag låna bilen, jag är inte dumdristig. Min taktik är att försöka övertala pappa, han är inte lika feg som mamma. Bättre att de två "bråkar", än att jag ska trötta ut min röst genom skrik och gråt. Fortsättning följer...

torsdag 19 februari 2009

Fast i sin egen fälla

Torsdagskvällar är ju helt hopplösa, inte ett skit på TV. Jag vill egentligen bara går o lägga mig, men eftersom de är lov så är jag självfallet inte trött. Jag sov för länge imorse o de lär dröja länge innan ens en gäspning lämnar min mun.
Så vad ska jag sysselsätta mig med?
SPRING ETT VARV RUNT HUSET
skitsnack, de är mörkt, kallt och dåligt underlag.

Jag tänkte att msn kunde vara en tröst, sitta o plåga nån stackare. Tyvärr saknas de uppenbarligen stackare att plåga, så de sket sig. Tänk om jag kunde ha ett liv som alla andra,
Mohaha!

Börjar jag leta framtidsmöjligheter igen så kommer jag bli GALEN! Får vänta istället på att katalogerna kommer, de vore perfekt läsning.

Bjäbbel, bjäbbel, bjäbbel!!!!!

Imorgon ska jag plugga, säkert! HA vi får väll se!

Så ser det ut

  • Jag har nördat studentum i tre dagar
  • Där har jag klickat och beställt diverse kataloger
  • Tre kataloger har kommit
  • Jag hittar hela tiden mer och mer utbildningar och utbildningsorter
  • Sverige är stort
  • Jag vill plugga så pass långt bort att jag kan åka tåg hem
  • Tåg är kul
  • Idag har jag faktiskt gjort saker:
  • Mailat in psykologin
  • Nästan mailat sångpedagogen
  • Efter att jag ätit glass i strut så finner jag spår på nästippen
  • Idag kokade jag TVÅ ägg
  • Ikväll blir de nog pizza
  • Sverige tog silver i skidskytte VM, jag vaknade lagom till målgången

onsdag 18 februari 2009

Ellen fortsätter att försöka

Ännu en dag har gått, ännu en dag har slösats bort. Jag sitter här med samma tunga ångest känsla. Allt tränger in. De är så mycket som jag inte hunnit göra under mina snart 19 levnadsår, saker som borde vara avklarade. Tänk då allt som jag ska förväntas göra i framtiden + de gamla som jag har i rest.

Idag har jag inbillat mig känslan av att jag är i vägen för allt och alla. Att jag måste bryta loss och skaffa mig en ny omgivning, börja om från början. Sant eller inte, men jag känner mig som ett stort besvär som bara stör en naturlig ordning. Ett bihang som får för sig och tar för stor plats och som sen är svår att bli av med. Samtidigt i min säkert påhittade oro, så är jag rädd att de ska bli lika dant igen, på någon annan plats med en annan omgivning. Jag är rädd att jag aldrig kommer komma ur mina spår. Jag säger inte att min tillvaro är olycklig, jag säger inte att jag är ensamast på jorden eller utsattast. Förr eller senare går de ju åt skogen, jag blir missförstod, hatad eller bara just ensam.

Om 4 månader slutar jag skolan, jag lämnar en period av mitt liv som aldrig kommer tillbaka. Under denna perioden har jag haft så många chanser, som jag inte tagit. De finns inga fler chanser, de ska tydligen gå ändå!
Jag är inte redo,
jag är inte redo,
JAG ÄR INTE REDO!
(men har inget val)


Det hjälper inte att skriva av sig eller söka sympatier. Jag är lika deep depp i alla fall och vill helst av allt bara bryta ihop mitt på golvet och gråta mig till söms samtidigt som mamma tröstar mig. Men så får de inte vara längre, jag ska vara stor, jag ska klara mig själv. DET SUGER!!!!!!

tisdag 17 februari 2009

Ellen försöker

Fingrarna skakar lite, det bor en stor klump i magen och helst av allt vill jag skrika, gapa och härja. Det är framtidsångest, dödsångest och stress, alltihop blandat.
Under förmiddagen letade jag folkhögskolor och beställde hem mer info, jag undersöka lärarprogram i diverse städer. Sverige är mycket större än jag trodde!
Ja, måste finna den perfekta staden med de perfekta avståndet hem. Jag måste kunna ta mig hem, jag måste kunna vara med i nästa års Vikbolandsspel och jag måste kunna träffa mamma och pappa! Det är tydligen meningen att jag om ett halvår ska vara någon helt annan stans, helt själv. Det är ju ofattbart! Jag klarar i princip inte två nätter ensam i stan.
Jag letar efter rätt väg som ska forma min framtid. Jag vill komma igång direkt, jag vill inte slösa tid samtidigt som jag bara vill vara ett barn! Det är ju de som var meningen med min födelse, mina föräldrar ville ha ett barn. Jag har tappat mitt syfte och försöker finna ett nytt.
Jag vet att jag måste lämna min bubbla för att förändring ska vara möjlig, för att jag ska kunna nå någonstans. Men de finns inget mer skrämande, än att stå där alldeles ensam...
... det har alltid varit mina värsta mardrömmar, hur jag plötsligt blir övergiven och står där alldeles ensam.
Idag använde jag mig av siffan 19 i samma mening som mitt namn. Tiden går alldeles för fort, alldeles för fort.

måndag 16 februari 2009

Därför

AHA, nu vet jag varför jag gått omkring och känt mig deppig och allmänt argsint i flera dagar. Det är chips-abstinens. Inga chips under hela februari är felet, jag fungerar helt enkelt INTE utan chips. Bara för att jag kommit på lösningen så betyder inte de att jag ska ge upp min lilla "inga chips i feb". Jag valde ju trots allt den kortaste månaden på året, o dessutom är de meningen att jag ska äta chips den 28... alltså om 1vecka och 5dagar! Men de känns skönt att ha nåt att skylla på...
...så snälla omvärlden, ja jag kommer att hata allt, sura och tycka livet är tungt!

framåt

För vissa går utvecklingen sakta, ja ialla fall för mig och nya smakupplevelser. Idag var första gången i mitt liv som jag åt upp en risifrutti. Det var även första gången jag åt en utan att få kväljningar. Jag börjar bli stor, jag kan äta risifrutti :)

Jag tog om fotografiet, tror faktiskt att de va samma snubbe men men, de blev inget pinsamt, "har inte vi setts förr". Jag skyndade mig därifrån. Fotot blev ialla fall bättre. Självklart inte perfekt, ja menar hur ska ett sådant foto kunna ge min vackra ansikte rättvisa?

Nu har jag ångest (ja lite snabbare puls och ledsna mungipor blandad med ett litet orostryck över bröstet). Jag klarar inte av att se mitt konto sjunka. Inte med sådan jäkla fart... nee jag mår dåligt. Jag är ioförsig inte ner på existensminimum, men ändå... ni skulle sett vad jag snålade inne på ICA idag. Jag kommer nog inte klara av studentlivet, eftersom jag redan nu måste betala hyra och mår lika dåligt varje gång. Såhär är grejen: Jag njuter av att se ett pengaberg byggas, jag lider när de går nedför.

Pengar är bäst på hög!

de är inte lätt att vara ful

Jag har typ haft körkort i 5månader. I lördags tog jag fotot till själva kortet (ja, jag gör inte saker i tid). Jag blev JÄTTE FUL på bilden. På riktigt de knyter sig i magen var gång jag glor på det. Mamma o Pappa sa att de var okej, jasså? är jag så ful???
Ne jag måste ta om fotot, idag. Gör jag de inte idag så får de bli de andra... ush!

Nu hoppas jag bara på att de inte är samma snubbe i butiken som i Lördags. De skulle bli riktigt pinsamt, men jag kanske kan hitta på att de var min tvillingsyster som var i Lördags?
Desutom måste jag köpa shampo, det är jätte slut.

Sen kommer Viktoria och Elin in hit till mig i stan. Ja, jag gick upp vid 6.00 på en lovdag!

nej, nu ska jag fixa en hygglig make och borsta tänderna.
Förresten, jag är sugen på vår, vill börja cykla igen.

söndag 15 februari 2009

grr

Idag har jag varit både otrevlig och arg, ja de har jag varit hela helgen faktiskt. Men de är ju inte mitt fel när hela världen vänder sig emot mig.

Tex så insåg jag ikväll hur mycket pengar jag slösat på mitt jäkla körkort. Hallå? jag kör aldrig bil!! Därför försökte jag be lite snällt om att få låna bilen under veckan... nopp inte ens chans! I vår kanske! Eller i sommar kan du ju träna och köra till o från jobbet så får du in rutin och jag klara av nästa vinter istället. HALLÅ??? nästa vinter är de ju INTE meningen att jag ska bo hemma, vems bil ska jag köra då hade de tänkt?

På riktigt, jag har genomlevt uppkörning, halka och teoriprov. Men all kunskap rinner mig bara ur händerna. Igår körde jag för första gången på månader igenom stan... en ren mardröm. Jag skämdes så, och de lär ju inte bli bättre om de ska dröja till våren för nästa genomstan tur.
Ja, jävlar vad arg jag blir, jag har slösat bort över 10.000 kronor... helvete

Det dumma med det hela är ju att jag tycker de är så satans roligt att köra bil, jag älskar det! Men jag har ingen bil och dessutom är bensin dyrt så...

lördag 14 februari 2009

En helt JÄVLA vanlig lördag

Jag är arg, inte på nåt spec utan jag känner mig bara allmänt folkilsken.
Jag har tillochmed sovit middag men ÄNDÅ är jag sur o vresig.

Nu ska jag gå och slå sönder nånting, bara för att!

fredag 13 februari 2009

Linserna är uttagna så jag ser inte vad jag skriver, får gå på känslan.

Sammanfattning av dagen:
- först ville jag dö
- sen ville jag bara vara arg
- sen glömde jag bort att vara arg
- sem fick jag sockerrus
- sen fick jag ett till sockerus
- sen fick jag ont i rumpan efter filmen
- sen sov jag i bilen hem
- sist har jag bara laddat för sängen

GODNATT

helvete 13

Fredagen den 13 jo jag tackar.
Är så äckligt korkad att jag tänkte att jag hoppar klockan 8föreläsningen, (sa inte jag att de skulle gå åt helvete då Klara?)
Jag skrev iaf klar helvetes psykologin nu på morgonen, skönt! Så jag börja packa ihop mig... men oj vänta jag måste ju maila dokumentet till skolan. Så jag packar upp datorn igen och tänkte utföra de sista momentet. Men då går filen inte att öppna, den är skadad och går inte att reparera.
Vad har jag gjort för ont??? Jag som kämpat halva natten och morgonen o sen kommer jag inte åt filen för 5öre, jag bryter ihop nu. Totalt! Jag är ingen ond människa, min karma borde ligga på+++++. Men nae...

Jag är ensam, hungrig, desperat och måste dessutom fixa helvetes rättskunskapen, vill inte ens vara i närheten av den där rättskunskapstanten, jag kommer inte åt porten med mina uppgifter som jag måste gör under lovet. Jag är utelämnad åt tekniken, som tydligen hatar mig!

Jag vill bara åka hem o lägga mig i min säng och gråta, gråta av principen att godhet inte lönar sig!!!

torsdag 12 februari 2009

Tack o Hej!

Jaha, då var de absolut slut på en epok i mitt liv. Idag var jag för sista gången hos tandregleringen, de "avslutade" mitt fall (eller hur fan man ska uttrycka de). Nu vare ju över ett år sen jag var där sist... de kändes konstigt att sitta i väntrummet med perfekta tänder.

Jag har liksom blivit lite mera vuxen sen jag var där första gången.


14år (nästan 15), dagen efter skulle jag börja min andra termin i åttan, vi var evakuerade till mormor i Katrineholm (nu har hon flyttat). Stormen Gudrun hade dragit in över Sverige och hemma var det strömavbrott i nästan en vecka. De gnälle på att mina tänder var dåligt borstade, hah vad hade de räknat med i stormen? Jag hade en ljusblå tight trekvartsärms tröja köpt på JC. Jag led av för liten mun, + en tand som inte fick plats och växte innåt tungan. De var så tight mellan tänderna att det isade så man inte kunde sova ibland.


Idag: 18år (nästan 19), sista terminen på gymnasiet och körkortsinnehavare. Noll problem i munnen, inget växer åt fel håll eller isar av tätbohet. Perfekt!


Det är vackert, det är mitt hem!

Ät

Nu är jag en stolt innehavare av ett par stepp-skor. De är nästan som att en dröm gått i upplevelse, är de någon som ska äga stepp-skor så är det jag. De var bara lite lite för stora, men när fötterna blir lite varmare ska nog tomrummet fyllas ut. Nu behöver jag bara tekniken.

Jag är som vanligt lite dum-dum. Psykologiuppgiften fick vi för 100veckor sen, imorgon måste jag lämna in den. Med andra ord jag måste börja nu, ska fixa lite frukost och sen försätta min hjärna i en psykologiharmoni.

Atjooo!

onsdag 11 februari 2009

Amöbor i ögonen

Jippi, jippi! Aftonbladet vet ju alltid va de pratar om, nu varnas de för att amöbor kan utvecklas i gamla linsbehållare som kan leda till blindhet, o sen löd frågan hur ofta kokar du dina linsbehållare!? Jag kommer bli blind! För just nu kliar de som satan i mina ögon och visst är ser jag lite suddigare...



Min mor meddelade precis att mina steppskor har anlänt och hon lovade hämta dem. :) :) sicken tur att de hann komma innan morgondagens lektion. Synd bara att det dröjer innan jag kommer hem. Neej, tänk om skorna kommer vara för stora. Håll tummarna!



tisdag 10 februari 2009

Ajaj

Åhh jag är så hungrig att jag mår illa. Varför? Klockan är bara 9, jag har ätit frukost (lika lite som vanligt) men illamåendet tycker jag inte alls ska vara nödvändigt. Som sagt så äre fisk i skolan :) o det bör mätta min tomma mage, men dessförinnan ska jag ha 2 föreläsningar. Suck, jag kommer inte vara på topp. Jag vet att jag borde få i mig någonting nu men hur fan ska de gå till? Köket brevid mig är tomt på mat, o att springa & handla känns korkat.

Ush de är någon hemsk moppejävel som kör utanför fönstret. Sånna här jävla ljud slipper man ute i skogen. Jag har nästan hemlängtan... eller inte, för där hemma gå pappa och är "sjuk". Fy fan va jobbig han är när han är "sjuk", okej de är vi väll arga. Jag tål just nu inte min sjuka pappa... förhoppningsvis blir han frisk snart och då kanske klimatet blir bättre där hemma.

Nu ska jag börja förbereda mig inför att börja sminka mig.

Ajö!

måndag 9 februari 2009

Lagom effektivt

Idag har jag som rubriker avslöjar varit precis lagom effektiv. Jag har redovisat engelska, jag har mailat lärare, frisör och sångpedagog. LAGOM!

Jag har varit lagom glad och trevlig idag oxå, inte gnällt sådär över mycket. Eller jo, lite gnäll blev de efter luch, men hey vad är en Ellen utan gnäll?
Jag drog mig iaf kvar i skolan till 14.40 bara för att plåga mina kära vänner. Vad de inte märkte va min plötsliga "hjärtattack" vid 13.15. Jag blev rädd, svettig och orolig för att jag inte kunde andas. Men jag skötte de hela lugnt och utgick från att de nog bara var nån muskel som låste sig i två sek pga av den jobbiga hukande ställningen vid kafeterien. Inte ett pip gjorde jag ifrån mig, jag gnällandets mästare lät inte ens min omgivning ana.

Imorgon blir det stekt fist i skolan, toppen!
men med en toppen inställning brukar de bli botten, vi får väll se!

söndag 8 februari 2009

Nedvarvning påbörjat

Eh jag har ju aldrig varvat upp.

Hursomhelst imorgon har jag engelska redovisning, och som jag har jobbat med den idag.
Jag borde läsa igenom det en gång till, men jag orkar verkligen inte. Jag är så trött att det känns jobbigt att behöva byta om till pyjamas... får se hur jag gör, att sova i jeans är faktiskt plågsamt.

Nu har foten somnat oxå, suck! Den 28feb ska jag iaf ha kalajs, men mina inbjudningar verkar inte ha nått fram så jag gör en öppen efterlysning!

"Hej! vill du komma på mitt födelsedagskalas?"

Ne just de, sova... blä för de!

lördag 7 februari 2009




nostalgi

http://www.youtube.com/watch?v=Y1kXkDM9B08&feature=related

Åhh... den här. Den här dansade vi till när jag dansade hos Anki när jag var typ tio. Jag vet att de finns inspelat från när vi uppträdde med denna vid millenieskiften på Tyska Torget.
Den var så kul att dansa till, på riktigt jag måste lära mig koregrafin igen, om jag hittar bandet. Helvete de spritter i benen.

"Du har aldrig haft en vän som jag"

fredag 6 februari 2009

Jag fyller snart år


I födelsedagspresent önskar jag mig denna gamla western musikalen "Annie get your gun" inspelar 1950. Den innehåller bla två låtar jag älskar... åh jag måste få se den!
Youtube klippen är ju underbara! http://www.youtube.com/watch?v=1Isc0XWLx3Y&NR=1






Sen önskar jag även mig Cabaret. Musikalen på Östgöttateatern var ju jätte bra och jag är riktigt sugen på att få se filmen med LizaMinnelli.
http://www.youtube.com/watch?v=moOamKxW844&feature=related


Jag hade tänkt samla på mig massa gamla musikalklassiker. PÅ riktigt, det finns massor mer jag MÅSTE få se...
----------------------------------------------------------
"What good is sitting alone In your room?
Come hear the music play.
Life is a Cabaret, old chum, Come to the Cabaret."

torsdag 5 februari 2009

Stepp

Jag har fått min kropp i rörelse och jag har låtit borde ben och fötter arbeta. Riktigt, riktigt roligt att röra på sig (så länge de rör sig om dans liksom). Nu har jag ont i tårna, skit jobbigt.

Nu har alltså min första stepp-lektion avklarats. Det var länge sen jag fick koriografi, de gick in genom ena örat och ut genom andra. Nästa gång ska jag vara skärpt och kanske äta nåt som får upp blodsockret lite. Nästa gång (förhoppningsvis) ska jag ha bättre skor, för kängor fungerar inte. Mamma hjälpte mig att beställa redan nu, den billigaste steppsko sorten.
Hihi, det var kul idag men jag var kanske inte naturbegåvning :P. Nu kan de bara bli bättre!!!


(wii jag har en till hobby :P:P)


I natt sov jag jätte oroligt, de va värsta pressen på att jag var tvungen att finna nån att gå på balen med. Jag tror tillochmed att jag kallsvettades. Så någon som vill ta med mig på bal?

lite blödig kanske

Pappa lånade mig en "bok" skriven av en gammal granne (dock inte boende under min tid). Han har samlat sin familjs historia "Persons i Skälläng". Han och hans familj har alltså i många många år varit grannar till min "mattssons i skälläng". Jag blev lite berörd, av flera själ. 1. Hur han beskriver en sån otrolig kärlek till sitt försluta. 2. Han beskriver relationen till min farfar och resten av våran familj. Boken handlade inte om min familj men närmare kan man knappt komma.

Min farfar dog långt innan jag föddes och jag har aldrig fått någon uppfattning om hur han var. Det finns många som aldrig fått lära känna mammor, pappor, mor & far föräldrar osv. Jag kan inte säga att jag någonsin saknat en farfar, ja förrens nu. Jag fick ett sådant sug av att få veta mer om honom, hur var han? Jägare som oss andra, ordningsam, petig, tjurig? Vart kommer de mattssonska släktdragen ifrån? Som jag uppfattade i boken, var han en vänlig person. Som vågade tala inför folk, han var tydligen vig och kunde stå på händer. Varför har jag inte tagit reda på de här förut? Vissa saker är dessutom svåra att fråga, ämnet är lite (hur ska jag säga) infekterat.

Framtiden: Jag kommer vara den ända kvar, JAG är den som måste bevara skälläng i den Mattssonska andan. De ärar mig och skrämmer mig. Jag älskar mitt hem och jag gör de mer nu efter att ha få läsa om en annan person som växt upp där precis som jag, i en annan tid. På landet sker förändringar långtsamt!

pyjamasbyxor PÅ

Jag tycker det är kul att sminka mig. Jag gillar känslan av att få förvandlas framför spegeln. Sen kan själva processen kännas hopplös och bli en kamp. Jag kan i praktiken inte sminka mig, jag har inte dirket haft någon som lärt mig, eller okej mamma men hon är kanske inte den hippaste på modern sminking.

Idag börjar jag 13.30 och slutar 13.45. Det blir alltså några mer timmar i soffan...
...suck!

Ikväll ska jag och Annica und ich börja på Stepp-dans kurs :D:D

Stepp -Hepp!

onsdag 4 februari 2009

hunger

Oj som jag har varit i skolan idag. Vid lunch höll jag på att totalt ge upp livet. Jag kan inte hantera situationer så bra när jag är hungrig. Skolmaten passade inte mig heller så jag fick allt sitta och lida. Jaa, fan vad jag hade behövt äta. Visserligen åt jag "frukost" hemma men hallå de ger energi knappt tills jag är inne i stan.
I skolan var jag tidigt för att göra klart engelska provet, i matsalen luktade det massa frukost som väckte min hunger, ja redan vid 8! men ingen tia fanns att finna så jag fick sitta där o lida.

Nee dagen har varit helt okej, (såhär när man ser tillbaka)

Snart blire asgod typ helgmat. Vet inte varför så fin mat ska serveras men jag är inte den som tackar nej till klyftpotatis och en god köttbit.

Igår var min pappa lite romantisk(?), ja han köpte med sig Semlor hem. Men smart som han är så råkade han sätta sig på dem när han tog plats i bilen. Han såg mycket skyldig ut när vi kom hem, o sen erkände han. Jag skrattade och skrattar än igen när jag tänker på de. Mig gjorde de ju inge eftersom jag inte gillar semlor, men de åt de mosade semlorna sen iaf.
Fan historian hade kunnat berättas roligare... men jag är HUNGRIG!

måndag 2 februari 2009

läggdax

En liten samanfattning av dagen.

Lyckades jag få någonting bra gjort?
- nee engelskan blev inte gjord och inget annat plugg heller. Det är inte bra med tanke på att engelskaredovisningen kan dyka upp vilken dag som helst denna vecka. Pågrund av min brist på diciplin så kommer jag sova dåligt inatt...
...eller inte, jag sover så jävla bra i min säng att det är sorgligt att den måste vara tom på dagarna.

Imorgon ska jag prova på hur det är att leva i en vardag. Jag grämer mig för uppstigning 5.45 imorgon bitti. Om jag hade egen bil kunde jag åka hemmifrån så sent som 9.30 och alltså sova till typ 8.15. Ush jag slösar så mycket tid på ingenting...

Nej nu är det förberedelser för imorgon som ska fixas om jag ska lyckas hamna i säng till 22.00. 7timmar och 45min är igentligen för lite sömn.

hatattack, de va länge sen

Fick nyss en jätte elak kommentar på bilddagboken. De var lite sorgligt, fast jag känner samma behov ibland av att bara vilja vara anonym och jätte elak. Tyvärr kunde jag inte ta åt mig fastän den lilla mobbaren signerat med "en du känner", ett namn och att få veta vem det är som är ute efter mig hade nog gjort ondare. Ajdå nu kommer jag få äta upp det...
Jag hatar också människor, gillar att vara elak och skulle helst vilja strypa dem, men sedan oktober 2006 har jag slutat. Det finns få saker som gör så ont som att behöva sitta och LÄSA om sig själv och sitt beteende utan att kunna försvara sig. Tror det gör lika ont för alla och det är inget jag vill förpesta min värsta fiende med ens.

en du kännner Igår, 22:58
aaa jag ser du försöker se igen dina fettofingrar men det går inte.du är så jävla avundsjuk på mig va bara för att jag har en häst i arslet och inte du skyll dig själv bara för att jag har en glödlampa i fittan ha ha jävla mes med pottfriss e du aså

föresten, jag förstår inte innehållet. De kanske inte är så elakt? jag har många fulare bilder som borde kunna få elakare kommentarer. Någon som vet vem som skrivit???
Jag skulle behöva snälla kommentarer!

söndag 1 februari 2009

skogsattack

På grund av de senaste dagarna bosättning under filten i soffan så bestämde jag mig för lite frisk luft, ja en skogspromenad. Nära belägrat mitt hus finns en perfekt skogsväg rakt in i skogen 2km. Jag traskade på med musik i mina öron men var inte sen med att notera de misstänka djur och människo spåren i snön. Jag tog mig ialla fall dit vägen tar stopp och då vände jag (logiskt).

Jag hann inte långt på min hemväg föräns jag såg en hund längre fram. Jag stannade till, lika så hunden. Paniken spreds sig i min kropp... hunden var inte av den vänliga sorten. Jag vågade inte fortsätta gå och övervägde alternativen att rymma in i skogen. Där står jag, en stackars blott 18år och 11månader gammal flicka med hela livet framför mig utan en aning om HUR i helvete jag skulle reda ut detta dilemma. Den lilla djävuls hunden skäller och småspringer mot mig, men då ser jag... aha den har en ägare. Ägarna råkade (antar jag) vara ägarna av skogsvägen men såg inte allt för arga ut över mitt "besök". Jag sa på avstånd att jag inte var en hundmänniska och de gjorde sitt bästa för att tämja vilddjuret samtigigt som mina ben skakade. Några pinsama ord utvecklades och jag vandrade vidare. Eller snarare SPRANG så fort jag märkte att de inte kunde se mig mer. Sprang hem till mitt trygga hem och lät tårarna rinna som en bieffekt av både hundfobi och social förnedring!!!

Jag som precis innan mötet med hunden hade bestämt mig för att ta den här promenadrutten lite då och då. Men nee jag ska aldrig mer lämna mitt hem. Det lilla äventyret straffade sig dirket och jag kommer drömma mardrömmar i säkert en månad.


Så, nu är de slut med promenerande och vilda hundar!