Det är ensamt att komma hem klockan 23.30. Jag har så himlans mycket jag vill berätta om, för idag har det varit turbulent faktiskt. Först blev jag och Anki påkörda. Som tur va(?) höll bilen som körde in i oss låg fart. Annars hade jag nog tyvärr inte suttit j
här, andra bilens front knockade rakt in i passagerar dörren. PUH! På vägen hem blev det även en liten (hård) inbromsning för en vilse älg. Ibland funderar man på varför man ger sig ut i huvud taget?

Imorgon ska jag åka in till stan med mamma, 7.30! Lär vara skapligt mossig och argsint då så jag borde vara färdigpackad. Även om jag för tillfället har lågan uppe så är jag för trött för att börja styra.

3 dagar kvar till premiär. Sen måste jag börja bli social med icke-teater människor.

Avslutningsvis tackar jag för ljumna sköna kvällar, men jag vore tacksam om solen var lite lägre ner på himmla valvet (gärna la sig bakom läktaren) så jag slipper få solen rätt i buller när jag ska sjunga.

God Natt!

Vackra Juni

Visst har jag sagt det förut? Juni är fantastiskt, så länge majoriteten av himlen är blå och gräset grönt. Kan de blir mer juni än att sjunga "en vänlig grönskas rika dräkt" och "i denna ljuva sommartid"? Att dessutom sjunga det i en vacker liten vit sval kyrka på eftermiddagen samtidigt som man ser träden vaja utanför.

Det var konsert i kyrkan, violiner och tvärfljöt skapade vackra melodier som fick mig att drömma mig bort till andra tider. Var en evighet sedan jag var i kyrkan, en så himla vacker plats. Insåg att just sommar eftermiddagar är perfekta för kyrkbesök. Rönö kyrka är verkligen "min" kyrka, även om jag rent kristligt inte är kyrklig så kan jag inte undvika att känna mig riktigt hemma i Rönö Kyrka. Bara tanken på alla Mattssons som suttit i kyrkbänkarna för några sekler sen. Att fundera på hur bygden som nu är så "död" en gång varit levande och alla dess invånare som suttit där precis som jag, på samma plats i en annan värld. Haha, det är invecklat men jag får lust att skriva en bok, en bok om landsbygdens förändring och intriger. Har alltid drömt om att få uppleva den levande landsbygden. Hur som, jag satt där på min kyrkbänk och njöt.

Innan den givande pausen i kyrkorummet hade jag repeterat i nästan 6timmar. Sommarens varmaste dag spenderade jag i mina scenkläder, långärmat ylleklänning och en liten kappa på det + handskar. Fast ärligt talat så gick jag inte omkring så mer än på scen. Men svettades gjorde jag, otroligt hur matt man blir av solen och hur det påverkade insattsen. Imorgon är det kvällsrep, lite svalare! 5dagar kvar till premiär och jag är taggad till tusen. Jag älskar det här, jag älskar att vara mitt i det!

/hälsn lyckliga lilla jag!

Den lilla primitiva punkten

Rönö, stället jag kallar mitt hem (oavsett vart jag är och kommer vara skriven). En liten ort, socken, plats. Jag kallar det inte en håla, nej för en håla är en plats med mera innehåll. Ni vet en eller två mataffärer, pizzerior, frisörer... ja ett samhälle. Rönö är ingen håla, ty det innehåller ingenting av det jag ovan nämnde. Rönö är landet eller möjligen skärgården. Det är en kyrka och en geografrisk plats som inringar alla som hör till kyrkan. Det är egentligen inte ner än så, en fjuttig gnutta människor (under 200pers) som bor här året runt och som kanske tre dubblats på somrarna när kustbandet ockuperas av statsbor som tagit semester och ska rå om "landet".

Förutom mycket skog, åkrar, betesplatser o dyl så har vi hängt med i utvecklingen trots att det är minst 2 mil till närmaste "håla". "Asfalt" (eller beläggning på vägen som skall likna asfalt) finns snart på alla vägar som leder in till Rönö. El är ingen nyhet, folk har hygglig internet uppkoppling, med rätt mobilabonemang har man full täkning. Det ända som gör detta ställe primitivt för mig är vattentillgången. Men detta är ett ytterst lokalt problem. Här ute är man inte kopplade till nåt större avlopps eller vatten system. Här har man sina egna brunnar. Okej, det lät primitivt om något men jag kan försäkra er om att det inte är någon som med arm kraft hämtar och bär in vatten, det är mer avancerat än så. Hur som, våran brunn har delats på 3 hushåll sen mitten på 80talet. Till vardaga har vi varit i snitt 6personer som delat på brunnen, duchat, diskat, druckit vatten, tvättat. Det har fungerat bra, tills för några år sedan. Det senaste året har antalet personer sjunkit till 3personer (över sommaren fyra). Vatten trycket är katastrofalt! För mig att skölja håret igår tog en evighet o då var jag först ut, gissa hur dåligt trycket var tills det var mor och fars tur?

Nu ska jag käka lax, odlad av en lokal laxodlare från Rönö.

Varm asfalt

Hejhejhej!
Idag verkar himlen vara blåare än någonsin. Självklart sitter jag fast i en trång etta (i skugglägge) utan balkong. Så jäkla typiskt. Igår efter repet valde jag att spendera natten här eftersom jag och mamma skulle luncha (göra ärenden på stan), så istället för att kliva upp 6.12 så vaknade jag strax efter 9.30.

Jag har som sagt fått gjort lite ärenden, bland annat lite mascara, ett par skor och en mulit-BH. Det sistnämnda var de viktigaste, för en av mina klänningar har en mycket speciell skärning i ryggen, ja jag behövde en speciellt bh helt enkelt.

Nu är det ca 3,5 timmar kvar tills vi börjar repetera. Suck!

Om jag hade något att säga

Just nu finns det egentligen bara en sak som snurrar i mitt huvud. Förutom saknad efter Kalmar och alla mina härliga vänner.

Köp biljetter till Söder om Slussen, på citygross norrköping.

Fast framför skärmen

Kommer dröja innan jag går o lägger mig. Måste se bröllopstårta och vals för att kompensera missen av vigseln. Hann förresten se förberedelserna från kyrkan o brudens ankomst tsm med Alex o SVT play. Jag hade mycket dö tid så där stod vi två med varsin hörlur och en liten iPhone. Det var delade meningar bland övriga ensambelmedlemmar, men jag var sprallig o svårt att stå still.

Hörde iaf vigseln på radion med pappa i bilen, kan lova er att vägen hem aldrig varit så lång! Sen jag kom hem har jag varit bänkad i soffan, med undantag för mat och kisspausar.

Imorgon är det upp och hoppa igen och repetion klockan 10. Jag har lite koncentration att ta igen och kommer nog nu och alla veckor framåt endast fokusera på teatern. Lovar

tack och adjö!

Mitt rojalistiska hjärta gråter

Har försökt att acceptera och bearbeta faktumet att jag kommer
missa vigseln, men det gör ont på riktigt. Jag älskar lyckan och allt! Jag är ju en sån nörd som borde sitta där klistrad hela dagen, som håller andan och väntar och njuter. Ikväll har jag följt bröllopskonserten, jo jag grät såklart. De har liksom lyckats bjuda in så bra att man inte kan hålla sig utanför.

Men imorgon är det repetion, jag ska försöka koppla bort allt vad bröllop är. 100% fokus på repliker och sångtexter. Sen ska jag komma hem, njuta av festen och mingelbilder. Det är inte allt men det är något.

Kanske förresten är lika bra att jag missar lite. Jag är för mycket känslomännisla och royalisttant för att bara sitta stilla och njuta. Nu ska jag sova, iaf försöka.

Love

Jag gillar inte vit-choklad!

Ja vad finns de att säga? Vad har jag att komma med som mitt försvar? Ingenting! Klev nyss upp, 11.15. Jag skäms bara o trycker det är dåligt att slösa bort timmar. Dessutom ökar för sen uppgång chansen för mig att somna tidigt ikväll. Jag behöver somna tidigt för jag ska upp 7imorgon. Suck.

Egentligen slog jag upp mina vackra ögon redan 05.14 men av någon anledning tyckte inte jag att det var en lämplig tid att gå upp. Idag skiner ju inte solen så jag behöver inte känna pressen att vara ute, har jag förresten nämnt hur galet irreterande det är med alla flygfän och insekter som prompt måste störa mig när jag läser? Sen är solen rätt kass när man inte har sällskap, men fin såklart mer SOL tack så jag slipper känna pressen.

Imorgon är det som sagt repetion 10.00 - 16.00. Har accepterat att jag kommer missa vigseln och kanske även lite av kortegevägen (om jag inte gasar som ett monster). Som tur va har vi inspelningsbar box så jag kommer kunna njuta av bröllopet och ta igen förlorad tid varje dag nästa vecka.

Nehej, har ju redan förlorat så mycket tid på att sova. Bäst jag rappar på och slänger mig i soffan så allt blir som vanligt igen.
Tack och Hej!

Blue sky

Herman Lindqvist & Christopher O'reagan i samma morgonsoffa på SVT. Om inte jag hade klivit upp galet tidigt hade jag missat detta gyllene dröm läge. Jag sitter i lägenheten för jag har ärenden i staden och har inga andra val än att åka in med min mor 6.45. Överlag är det okej, har fått se en blå himmel (för första gången sen jag flyttade hem?) Juni-mornar är bra vackra och jag hoppas av hela mitt hjärta att de beräknade regnmolnen väljer en annan väg än över nordöstra-götaland.

Det blev förresten inget jobb, "ledningen" ansåg de smartare (billigare) att sätta en praktikant på arbetet. Men jag kommer nog hålla mig sysselsatt ändå, igår när Vewe besökte mig så påbörjade vi ett 1000-bitars puzzel. En vacker landskapsbild med 60%skog, 38% himmel och 2% slott. Fick puzzlet av morfar i julklapp och kan inte låta bli att undra hur han tänkte, puzzel till en 20åring på 2010talet? Nu kom det iaf väl till pass, när (inte om) jag blir klar ska jag fotografera skapelsen och ge morfar.

Sen en liten fråga som jag ställer mig, har jag fått nog av bröllopsyran? Njae, men jag har fått nog av att man måste fylla programmen med opassliga frågor om Monarkins vara eller icke vara, jag blir så provocerat. Visst att frågorna måste tas upp, men det är extra insatta program om bröllopet flera gånger om dagen i flera olika kanaler, måste man hela tiden återkomma till samma fråga, måste man så desperat fylla tiden med samma saker? Hur som haver... Royalist? Javisst!

Upptäckte precis en mycket synlig fläck på min fina kofta, hur ska jag kunna lösa det? skitasså!Borde det förresten inte gå någon sommarlovsmorgon eller nåt såhär dags?

I en svart vit värld

Hejhallå!

Äntligen sitter jag här och gäspar, äntligen känner jag mig trött och förtjänt av sömn.

Dagen har jag spenderat med alla Cederdarlingar, först for vi till just Cederdalen för fotografering. Jag älskar verkligen att ta på kostym, och fixa hår och smink. Det är då allting blir på riktigt liksom.

Tror att fotot blev riktigt bra, tror iaf att de ska ta upp den där lite grågula gammle känslan, ja en sådan känsla som jag älskar.

Sen var de av med kläder, skor och läppstift o in till våran "kära" rep/gymnastik sal för sista gången iår. Det blev genomdrag på hela slanten för första gången, huja mig vad lite jag har i andra akten. Får skaffa mig en eller två hobbys, kanske börja projekt sticka eller något, ska iaf köpa mig en korsordstidning. Repet drog ut på tiden och jag kom hem ca 1timme försent, men vad gör de när de bästa timmarna är repetionstimmar. Längtar som en get till nästa helg igen, även om de krockar med bröllopet, men jag har egen bil och tänker gasa som en idiot hem för att missa så lite som möjligt.

Du som har tillgång till NT eller annan tidning i östgötta trakten ska hålla utkik efter våran mycket fina annons. (se suddig bild ovan). Tjusigare annons får man leta efter, biljetter finns redan att köpa på City Gross norrköping, ska skriva in numret någon gång så det bara är att ringa o paxa några biljetter.

Puss och kraaaam!

Det gör ont att le

Tråkiga lördagskväll. Inte ens ett skitprogram som sommarkrysset visas... det är en skit kväll. Jag är arg, blir inte ens glad av snickersglass. Fan...

man ska inte blogga när man är arg men vad ska jag då göra? Har ägnat x-antal timmar åt att försöka öva fram min 30-tals frisyr, det gick inte. Jag är totalt värdelös på hår och har blivit så frustrerad att jag nästan hämtat saxen för att klippa av håret istället så att de måste fixa en peruk. Jag är arg...

...men imorgon måste jag vara glad (o de kommer jag antagligen att bli). För då är de först program fotografering (de va därför jag övade frisyr) o sen repetion till klockan fyra. Genomdrag och jag kan inte manus, vilket oxå retar mig.

Har förresten fått till en låtsasfrisyr som kan fungera på fotot, men med min talang så räknar jag med att jag inte kommer kunna få till det imorgon, det gör mig oxå arg.

Nej nu går jag och duchar till varmvattnet tar slut, vad som händer sen får vi se... grr

Dyk inte på okänt vatten

En annan får ju ångest för mindre. Jag har ju alltid sagt de, att ledig ensam tid är farligt för lilla mig. Än så länge kan jag kontrollera det, men aktiveras jag inte kommer smärtan innifrån bli värre. För vaddå? Jo för småsaker, idag har det varit diverse grejer som jagat upp mig. Först att alla tar studenten, woho men ojoj så kommer mina student känslor tillbaka, både bra och dåliga, vill igen vill igen! Sen kom jag att tänka på hur kort de var till premiär och hur lite jag kan... som om inte det var nog så skickade Uffe över musiken idag och när jag hörde melodierna fick jag sång-panik. Ja, hur fan ska jag greja hela den grejen? Tre svåra sånger + rollprestation. Just nu känns de mycket främmande att jag ska klara det, men jag tror (hoppas) att om jag bara sätter igång med rep o allt så kommer självförtroendet på köpet!

Fast djupa ångestfulla blogginlägg ska jag försöka undvika denna sommar, de innehåller ju ändå bara samma sak, ensamhet och tristess. Imorgon kanske jag hittar på någonting, eller inte. Jag ska iaf sjunga en hel del om det inte knäcker mig. Är klimatet bra så ska jag ge mig ut på cykeln som pappa trots allt dragit fram. (fast sådär säger jag nu, imorgon känner jag nog nåt annat)

Tack och hejdå... saknar allt och alla men än går det ingen nöd på mig tjohej!

Sjung om stu...

Här skiner inte solen, här är det inte varmt. Kan iaf glädja mig lite åt att årets studenter inte fick bättre väder än vad vi fick... ja vet skadeglädje men de är vissa saker från min student som fortfarande retar mitt arma sinne.

Hursom, igår kväll var jag jätte peppe på att börja motionera. Haha, de lät inte som jag. Men jag var sugen på att dra iväg på min blåa sportiga cykel runt kåreholm (ca1,5 mil). Planerade att göra det till en sommarvana osv, jag gjorde tex en helt ny spellista i spotify bara för motionsrundan, idag är jag opepp! Skyller allt på att cykeln står nere i lagården på magasinet. En dum plats som jag pga opraktiska drag har svårt att få fram själv, men igår var jag så pepp att jag tillomed tänkte fråga min ännu opraktiskare farbror om hjälp. Men nu är läget som de är, trist väder och opeppt humör.

Något som däremot gav mig lite hopp var min faders lilla telefonsamtal. Han pratade om att det eventuellt eventuellt kunde komma att bli lite aktuellt med deltidsarbete för märkning av gods på lagret. Inget är klart någonstans men jag lät hälsa att mina dagar är fria som en tom tapet och att han gärna får framhäva mig och min arbetslust. Mig kvittar de om de gäller tre förmiddag i veckan eller 10 eftermiddagar i en månad, jag kommer ju behöva aktiveras och få dagarna att gå. Så nu tänker jag gå o hoppas sådär lagom mycket, inte så mycket att jag blir besviken.

Nu ska jag gå och byta kanal på tv:n, det är nämligen också motion. Fingermotion!

Fin fint

Ojojoj, mitt hjärta höll på att passera halsgroppen nyss.

Först ett äckligt&spännande avsnitt av Grey's som verkligen höll på att knäcka mig, så jag rusade omkring i hopp om att finna fortsättningen på datorn. Då kom jag på att jag kan inte kan ha ljud på eftersom jag är hemma o mamma o pappa sover, så jag börjar leta efter hörlurarna.

Men vart fan packade jag hörlurarna? Hann springa omkring som en skållad råtta mellan kartong, väskor, påsar... ja Madde du vet hur jag kan stressa upp?

Nu sitter jag iaf lugn, och med hörlurarna brevid mig, kanal5/play vill inte fungera och med närmare eftertanke kommer jag nog att överleva en veckan nu när chocken har lagt sig. Jag sitter i min vackra klenod till säng, som en gång tillhörde min gammelmormor, med påslakan som min mamma hade när hon var barn någon gång på 60-talet. Mjuka, gulorangea (milda färger) o med härligt 60-tals mönster. Min jordglob lyser upp mitt blåa rum och utanför är skogen mörk men himmelen fortf ljus. Just nu trivs jag, fastän golvet till 70% är fyllt av kartonger, väskor och papp-påsar. Mamma har redan börjat stressa upp över oordningen.

Nu ska jag sova så sött jag bara kan, efter bästa förmåga med tanke på det lite blodiga grey's avsnittet!

Tack och godnatt!

Adjö Kalmar

Om ett dygn är jag hemma, hemma i Rönö för sommaren!

Känslorna är blandade, såklart. Just nu ser jag bara fram emot att njuta av försommaren och de vackra vyerna. Vet ju att jag snart får komma tillbaka hit, för oh vad jag ser fram emot hösten emellanåt. Jag gillar ju att leva socialt liv.

När jag kommer hem så börjar ju sommaren och alla (men ytterst få) planer kan träda i kraft. Jag har fortfarande inga midsommar-planer... någon som har nåt spännande att erbjuda?

Mitt rum är en kaos och det är inget tvivel som saken längre, jag är dammallergiker! För herre min gud vad halsen strävar emot efter några minuter inne på rummet. Får se hur/om jag överlever natten, sista natten.

Jag är ändå glad (fast ledsen) att alla andra (utom Ida) redan åkt, det gör min sorti mindre känsloladdad. Det är så dött här, inte meningen att man ska bo i en korridor utan människor, det är dags för mig att dra vidare!

Hej då Kalmar, tack för ett jävligt bra år! Tack för alla människor jag träffat, tack för de ytterst få soliga dagarna (bättring till nästa år), tack för att jag sluppit punka på cykeln och tack för att jag trivts så bra. Jag kommer tillbaka om 2,5 månad, lita på det!

Packar, packar!

Ush, drömde en rad med obehagliga eleka drömmar så hela dagen är förstörd. Ja, jag är verkligen på pisshumör...

Annars är det stora packar-dagen. Jag packar i slow-motion, ingen brodska alls, lite kläder flyttas, packas - jag tar paus- stoppar ner alla kuvert i en kartong - jag tar paus- jag tvättar lite underkläder - jag tar paus- flyttar en flyttkartong - tar en paus...
ni förstår mönstret kan jag tro? Imorgon vid lunch kommer mor och far, om något mot förmodan inte skulle vara nedpackad så får jag bergis hjälp. Jag är iaf glad över att jag inte ska städa rummet, så pass duktig och mogen har jag inte blivit. Sen vill jag inte höja tempot för då blir morgon dagens förmiddag seg.

Enda problemet är egentligen innehållen i min kyl o frys, massa småsaker som inte kan kombineras till en stor måltid, eller det kan de säkert men jag är inte så kreativ eller matglad. Värst av allt är att både bregott och lätta är slut, så nödlösningen är bak-smör. Känns sådär, vet inte heller hur jag ska klara mig utan äppeljos detta sista dygn. Äppeljosen är ju trots allt de som följt mig sen dag 1. Sorgligt!

Öland

Hoppas, hoppas denna lilla film fungerar. Här sammanfattar Ida mycket fint våra upplevelser på Öland.

hej vad de går

Jag har oerhört mycket att uppdatera om, bland annat om en trevlig dag på Öland. Men de blir nästa inlägg, för nu tänkte jag visa en bild på mitt och Idas vardagsprojekt. Jag har blivit en hejare på inlines, det går riktigt, riktigt bra. Ingen insident att tala om (än så länge)

Blir bara värre & värre

Så börjar ännu en dag nå sitt slut, jag trött och utmattad. Idag har överlag varit en tung dag, luften har varit kvavt och jag är jätte-ledsen över att det bara är jag och Ida kvar. Inte ledsen att jag fpr dras med Ida alltså, (det är bara bra) men över att alla är borta, idag sa även Kristoffer adjö...

men jag har iaf skrivit på kontrakt för ett år till, på rum 44.
Men inga tårar har fallit (kanske ikväll när jag skall sova), har faktiskt roat mig lite oxå med att fara runt på Idas Inlines. Det är fördelen med en tom korridor, att man kan fara fram utan att vara rädd för att en massa dörrar ska öppnas mitt i farten.

Annars har vi ägnat denna lite mulna nationaldag åt att dra en repa på stan, o laga massa mat. Eller okej, Ida lagade mat & gjorde sockerkaka. Själv har jag stekt en miljard pannkakor till våran lilla Ölandsutflykt imorgon.

Fy bubblan vad trött jag är, men går jag och lägger mig kommer jag bara ligga och fundera... o då kommer jag sakna alla... typiskt att alla ska fara iväg samtidigt som jag är i min mest känslomässiga fas i månaden.

Idag har förresten både Ida och Emelie skaffat blogg.
tillidaidag.blogspot.com & empacdskog.blogspot.com stötta dem gärna i deras påbörjade blogg-karriär!

Det ekar tomhet

Sommarkrysset, ja ett riktigt skitprogram. Jag minns när jag flyttade ner, första kvällen sändes samma program. Är cirkeln sluten?

Jag har haft intensiva dagar, härliga intensiva dagar. Började i torsdags morse när jag vaknade klockan 6, gav mig iväg och skrev en tenta, tog sommarlov i solen osv, osv. Två sena kvällar med trevligt sällskap och cider, ja till och med öl!

Men ikväll, jag sitter ensam i ett kök som jag har delat med otroliga människor i två terminer. Vi är fyra stycken kvar nu! Det har varit jobbigt att säga hejdå, men jag har inte bearbetat de, jag har ju haft fullt upp. Men nu sitter jag här, nykter, ensam och jag saknar alla otroligt mycket. Det är en känsla som är svår att beskriva, men jag greppar det egentligen inte. Jag önskar bara att alla kunde vara här och göra mig sällskap, det där lilla enkla att slippa sitta ensam i soffan, att prata medans någon lagar mat. Okonstlad umgänge!

Sist jag såg på sommarkrysset, den där ggr första kvällen i Kalmar, hade jag verkligen ingen tro på att livet i korridoren och Kalmar kunde bli så himla rätt. Jag har tagit igen 20år av ensamhet och jag vet inte om jag någonsin kommer klara av att inte bo med så många fina människor. Ingen gång har det varit påfrestande att stöta på någon, ingen gång har jag önskat att jag bott någon annan stans. Jag har träffat så många olika otroliga människor som har berikat mig och hjälpt mig att bli lite äldre och lite bättre. Jag sitter inte och är olycklig, jag har förvaltat mitt år bra, men jag skulle vilja krama om er en gång till!

Kärlek och värme från mig!

Smaskens

Idag firar mina föräldrar 25årig bröllopsdag!

Själv sitter jag på mitt jäkligt stökiga rum och fryser. Ska jag behöva riva fram fleecetröjan 1juni? Tydligen!

Har varit lite lagom effektiv idag, hängt på ICA och renskrivit klart mina sista anteckningar. Nästa steg är att ta fram ekonomi böckerna, hick! Risken är att jag kommer somna då, hick!

Min melon-period fortsätter förresten. Gud så gott!

Ska försökta bota min nyfunna hicka!