Den här kvällen har varit förskräcklig. Jag har haft sån hemlängtan att kroppen liksom skakar. Jag har känt mig för liten, för liten för att ha varit så långt borta allt för länge. Jag vill hem och krypa upp i soffhörnet med en filt och känna den dära riktiga julstämningen som man bara kan få hemma. Få en godnatt kram och all värme o kärlek som bara finns att hämta hos sina föräldrar. Jag vill vara barnet.
Nu är äntligen kvällen kommen och jag ska få sova, sen ska jag vakna och tillsist åka hem. Jag behöver miljöbytet mer än någonsin, så jag får längta lite tillbaka till "vuxen-livet".
Jag har aldrig förr känt mig så
ensam och stark som under den här terminen. Jag har aldrig förr känt mig så
ensam och svag. Aldrig känt mig så viktig, och aldrig känt mig så meningslös på jorden. Att komma hem är att slippa prövningar, att komma hem är att vara ledig! Jag ska inte snurra runt mera med fjantiga formuleringar. Men jag har ett behov av att visa och förklara mig, för jag känner mig missförstådd.
Men inget spelar mera någon roll. Nu är det lycka och glädje som ska råda. Ingen, inget ska förstöra min ledighet, allra minst jag själv! :)
Hejdå Kalmar, vi ses innan året är slut! Då sätter vi snurr på karusellen igen!