Första advent

Vad hände med rekordkylan? Jävla lurendrej... det är ju för fan på nollan och framför mig blåser de fram snöblandat regn... jag ser vatten rinna av rutan. Jag gråter... de lovade kyla. Nollan är inget mysigt, det är blött, vått, rått...

om det ändå kunde bli mörkt så jag slapp se eländet. Då kunde jag sitta här, med tända ljus och låtsas att vinterlandskapet utanför vilar lugnt!

Vackra vänner är bättre än inga vänner

Hej mitt vinterland, snart är jag där! Så vinter håll i dig...

Det är få saker jag gillar så mycket som snö. Ett vitt statslandskap ligger framför mitt synfält. VittVittVitt. Så här ska det städas och pyntas. Inspirationen är på toppen av toppen. Känner mig inte stressad, bara lugn och förväntansfull över att få det så fint på mitt rum. Advent betyder så mycket, eftersom vi inte är här i korridoren över jul så får man passa på att pynta och njuta fram tills man sticker liksom. Dessutom kan jag spela vilken musik jag vill, hur högt jag vill utan att störa. Då måste man ju passa på liksom.

Igår kväll/natt hade jag och Ida ett såntdär riktigt samtal om livet och varandra. Gick och la mig med ett lugn och tacksamhet, funderar visserligen på hur jag kan ha förtjänat en sådan underbar vän som Ida. Men ska inte ägna tid åt att analysera det, utan istället ägna tid åt att umgås... IKEA, baka, ÄTA!

Vem kan gråta i snö?

Här är ingen bitter länge. Regnet har övergått till snö och lite sömn har än en gång gjort underverk. Jag vill inte säga att livet är perfekt men jag tänker fortsätta att leva, stanna och bli lärare. Vet inte varför jag tvekade egentligen, tvivel är väll nyttigt. Men självklart gick lektionen som våndan gällde, alldeles strålande. Så jäkla typiskt!

Nu ska jag inte våndas mer på en vecka. Imorgon är det fredag, inga särskilda krav... 75min rastvaktande, sluta tidigt, fika och bara ha fredag. Helgen ska firas i adventens tecken, med stor röj av vansinnigt stökigt rum (vågar inte vända på huvudet), IKEA tripp och pyntande & bakande. Ida och jag lensade bokstavligt talat ICA idag. Köpte på mig allt. Opassande eftersom vi inte kan cykla. Men cykel kan användas ändå (om man kan låsa upp den) bara man orkar släpa sig genom oskottade vägar och gupp.

För gudsskull, snö till första advent... det är ju drömmen. Nu får det hålla i sig till jul, nyår och en bit in i mars. Inte mig emot, så länge de inte är slask. Det är ju bara rofyllt att vandra i snöstaden med julmusik i öronen.

Jag besitter dessvärre inga kunskaper i att bygga igloo, så det är bäst jag betalar hyran bums. Tack, godnatt och förlåt för min svaghet.

Om det ändå fick vara ett avsked

Jag är avskyvärd och bara i vägen. Jag får inte plats... jag är ensam.
Jag vill bara åka hem nu, hem och vara barn. Slippa vara vuxen och ansvarsfull...
Jag har hållt på för länge nu, gått omkring och försökt hänga med, göra mina plikter... jag orkar inte mer nu jag vill bara ta en paus men jag hinner inte. Allt för mycket ska hinnas med innan jul, jag vet inte vart jag ska börja, vems krav jag ska leva upp till samtidigt som jag ska ta itu med mina egna.
1,5 år på en utbildning som jag uppenbarligen inte är skapt för. Jag vill inte att mitt ända bra är att jag har bra röst. Jag vill ha flyt och känna att jag är värd. Jag vill ha stöttning, jag kan inte stötta mig själv.

Detta är min nioende jävla vecka på praktik och nu brakar jag. Precis när det avgörande ska komma till känna så vill jag ge upp. Jag vill packa väskan och dra från regniga blåsiga jävla Kalmar. Jag vill slippa allt! Jag är less på att vara stark och pallra emot i motvind. I ärlighetens namn vem har jag försökt lura, jo mig själv men jag går inte på det mera. Jag hör inte hemma här.

Till råga på allt är det stopp i min dusch, ursäkta om jag klagar!

Ropen nedifrån

Jag har officielt övergivit skrivbordet och arbetar nu på golvet. Förnyelse ger förnyelse? Hursom, jag arbetar på i korta intervaller. Har kommit så långt att jag översiktligen har planerat morgon dagen. Återstår gör själva presentationens innehåll och power pointen. + beskrivningar till varje uppgift. Lär sitta här tills natten. Inte har jag ätit heller, inget mer än frukost, bullar, chips och kex. Har tänkt göra en lasange så småningom... fasiken bara för det började magen kurra.

Men blä, vill verkligen inte laga någon jäkla mat...! Vill ducha (igen) men som vanligt håller det på att täppa till så de blir bara massa mer jobb.

Återstår att...
... jag vill inte ens säga det. Jo, precis. Lägga ner allt nöje och göra powerpoint. GÖRT!

Låt det åtminstone snöa!

En anledning till att hata november är vädret. Jag hör rykten om snö i landet, men här på södra ostkusten är allt kalt och grått. Fruktansvärt menlöst och trist. Otroligt att jag ser ut i huvudtaget, klockan är bara nio men solen går säkert ner snart. Blir nog inget traskande till MAXI för att hämta ut böcker, vill inte ut.

Vad dagen och helgen kommer bjuda på är osäkert. Har ett ton med grejer att förbereda inför kommande veckas temaarbete. Jag fasar och skriker inombords. Slår mig själv för att jag som vanligt sitter in i de sista, skillnaden är att denna gång vet jag inte ens om jag klarar det här. Jag tvivlar verkligen på allt och framförallt på min förmåga att genomföra meningsfullt tema för ett gäng 11åringar som helst bara vill spela teater. Jag vet inte vad jag håller på med och lär bryta ihop både en och två gånger denna helg. Ja, men då var det klart nu vet jag vad helgen innehåller. Wish me all luck in the world!

Det sunda det lugna!

Det är grått/svart och ruggigt väder ute. En sådandär dag man bara vill mysa inne. Så gissa om jag uppskattar faktumet att jag är klar med alla utomhusaktiviteter. Först 45 minuters rastvaktande på en skolgård med havsutsikt (blåste på rätt bra ja). Visserligen gömde sig alla ungar inomhus, hade jag också gjort för vem fan vistas utomhus när de blåser storm och gör ont? Sen en liten cykeltripp fram och tillbaka till MAXI.

Nu är det bara lugn och frid i mitt hus, alla fall mitt rum. Tog nyss en dusch och blev varm. Är på lustigt gott humör, har verkligen längtat efter denna dagen. Sov förresten 10timmar i natt. Somnade vid 20.30 (ja det står rätt) och vaknade av klockan 6.30.

Nästa veckan är min vecka, blir TEMA eller Teater varje dag, tänk 8veckors praktik är redan till ända. Jag vill inte skiljas från klassen, de är ju sånna underbaringar allihoppa. Jaha, så nu ska jag tjata om den separationsångesten resten av året.

Nej, nu är det snart dags för middag och filmkväll. Jag och Kristoffer ska försöka oss på en potatisgratäng. De slog mig just att jag nog aldrig lyckats med de själv, har alltid haft Ida till min hjälp. Min högra hand är för övrigt i skåneland och kalasar. Jag längtar med lite hem, men snart är det jul... det ska bli kul.

Mörkrets palats

Nu är det officielt. Idag skrev jag under kontrakt och fick behörighet till TimeCarePool. Jag är alltså med i vikariepoolen för skola och fritidshem i Kalmar kommun. Inte för att jag har någon tid över till att vikariera innan jul, men iomed detta kommer jag få lön för de gånger jag redan har vikarierat. Känner mig lite vuxnare faktisk. Fick visserligen en pik idag på arbetslagsmötet om att jag inte drack kaffe. Folk ser på en som socialt missanpassad har jag märkt, Kaffe verkar farligt flr folk verkar inte förstå att människor lever utan kaffe.

Jag är välldigt trött, hela veckan hela dagarna. Det märks på mina värdelösa och olösbara blogginlägg. På allvar klockan är 16.12 och ögonen går i KORS!

Hejsv!

Bara människa

Vikarie, student, elev regissör, idespruta, vän, dotter och slutligen människa! Det har varit en del att göra. Mån, tis, ons har jag varit vikarie. Har nog valt rätt inriktning i livet iaf :)

Nu är jag bara jag, mitt lågmälda lugna jag. Lyssnar på Helene Sjöholm, då mår man bra. Då drömmer man och är totalt uppslukad av musiken. Jag vill lära mig sjunga!

Idag var klassen på guidad tur på Kalmar slott, intressant men riktigt svinkallt. Rekomenderar inte slottet i November. Elevernas betyg var nog bra, men en kille sa att jag lika väl kunde vara guide där för jag vet så mycket. Informationen var nog lite överflödig eftersom de redan hade koll på alla kungar. Men det ger såklart en ytterligare fördjupning när de väl får uppleva och se på plats. Innan slottsbesöket var de uttagning till Vi i Femman. Skoj!

Imrogon (ev lördag) kommer älskade Jonna hit. De långa avstånden (som visserligen krympt under hösten) gör att varje möte blir så priviligerad (kunde jag visst inte stava till). Vad vi hittar på är okänd. November är ju sällan mysigt, men förhoppningsvis kan solen titta fram så inte Kalmar visar sig från sin dystrastedystra sida.

Nehe, om man skulle vara social med patrasket där ute i köket då? Konstigt nog är jag inte socialt överförfriskad. Jag trivs bra själv under korkeken ikväll. Äsh, ska göra Paj!

November

Solen skiner, humöret är i shack, julmusiken inger lugn och jag har ungefär 10timmar på mig att planera mitt tema arbete. Får se hur många av dessa timmar jag lär vara effektiv, men man ska inte underskatta sista dagen uppgifter, de brukar kunna blir bra och man brukar ha lite extra driv.

Det har varit intensiva dagar och det känns lite sorgligt att mitt lilla "lov" (från praktiken) är slut redan. Men jag har varit effektiv. Började förra fredagen med bio, sen var det halloween fest (lördag).
Veckan började med tre korta föreläsningar på universitetet. Onsdagen gick jag ut och dansade. Torsdag åkte jag hem, hade värdefull tid med mina kära hemma och fredagen tog vi avsked av farmor. Begravningen var så underbar, satt och log åt minnerna av min lillalilla fina farmor. what a wonderful world!

Lördag var det back till Kalmar. Hann knappt kliva av tåget innan det bar ut till Funkabo för ren och skärt supande. Systemet visade sig vara stängd (som jag ändå inte hade hunnit till), så de blev att dricka såntdära som blivit över (av en anledning). Fulla och glada blev vi iaf och drog intill stan, destination Harrys. Men se där tog de stopp, 23års gräns.... så retligt att bara 1/3 kunde komma in. Vi satte oss på ett avslagen studentpub istället och avslutade så småningom på MAX. Men kvällen var trevlig.

Natten däremot har varit lite orolig, har vaknat sen 5 och ojat mig över att jag inte är fit for fight att skriva uppgiften. Men efter en duch så tror jag nog att jag ska klara de ändå (våndor i onödan)

Twist

Tänk dig sent 60-tal tidigt 70-tal. Där finner ni mig idag. Hittade en über snygg rutig kortkort kjol på H&M igår som jag inte kunde låta bli. Den får styra, jag känner mig sådär frökenflickig.

Annars har jag haft sista föreläsningen för denna gång. Det fanns en anledning till att hälften var borta (vi var bara 4pers + föreläsaren). Föreläsaren är inte den bästa, jag vet fortfarande inte vad vi talade om eller till vilken nytta den kunskapen kommer ge oss som lärare. Det var en pina och till råga på allt ramlade jag med cykeln på väg hem. Skulle bromsa in vid övergångstället och trycka på knappen, men min fot fick inget fäste och tydligen inte cykeln heller så där låg jag. Rätt odramatiskt då jag stod still men ändå irreterande. Har ont på låret där jag brukar lägga tyngden när jag sitter. Typiskt!

Meningen är att jag nu officiellt ska bara planera mitt tema-arbete. Har lovat att kunna presentera det måndag och även vara så pass klar att jag bara kan sätta igång. Men jag får alltid sån prestationsångest innan jag kan börja författa och skriva.

Imorgon ska jag med tåget hem igen, begravning på fredag och sen åker jag nog tillbaka på lördag igen. Behöver ha min lediga tid här nere så jag får något gjort. ÅNGEST!