Prylgalenskap

Spontanköp, ett livsfynd och ännu en skatt i samlingen av udda ting. Jag har köpt mig en gul skål. Jag är en sucker för gula kläder och ting, kanske för att det börjar gå mot vår. Denna fantastiska skål blir perfekt till chips, sallad, godis... ALLT och idag premiäranvändes den som popcornskål.

Skålens charm och möjligheten höll expiditen med om. Sen jag flyttade till Kalmar har sociala kassörer fått en helt ny innebörd. I den här staden finns så trevlig butikspersonal att man tillochmed undviker att besöka affären. Jag som har svårt för ytligt smicker har ofta funderat på poängen med att fortsätta sälja in en produkt i kassan när jag redan bestämt mig och ska betala. "åh vilken fin tröja, färgerna passar dig perfekt"... daah jag vet! Eller så är jag bara obekväm med småprat, jag brukar försöka hålla mig koncentrerad med att slå in min kod eller fumla sådär lagom med kortet. Fast jag har blivit bättre, oftast är bemötandet trevligt. Hellre folk som bryr sig än folk som (i nrkp) har fullt upp att prata med sina kollegor om helgens bravader. Allt har gränser, gillar inte att känna att jag är i centrum av personalens fokus men heller inte att känna att jag kommer och stör.

Inte tung idag inte

Här gäller det att ta vara på dygnets alla timmar. Så klockan 7.45 slog jag upp mina vackra blå och svor åt min väckarklocka. Snoozade 30min och skötte sedan plugget ifrån sängen. 2tim senare var jag klar, 30min innan inlämning. Det är som sagt så jag jobbar, kniven på strupen fungerar alltid!

I säng kom jag först vid 02.00 inatt efter mångalånga samtal i köket med mitt sällskap. Vi hade alltså en ordentlig tjejkväll som sträckte sig från 19.00 - 02.00. Vi bowlade på Harrys och jag drog till med första striken och slutade på en vacker andra plats. Bowling är kul :). Trycket på Harrys var tyvärr inte särskilt stort när vi kom upp till entreplan, vi härdade ut i två timmar innan vi gav upp, sådär lagom till att folk började strömma. Jag fick erbjudande att sjunga en duett i karaoke men av ren instinkt backade jag ur. FEGIS! nästa gång...

Är de inte duschavloppet så är det ju varmvattnet som inte fungerar inne hos, mig, så jag har börjat fly in till Ida. Man kan säga att vi tränar på att dela baddrum. Jag tränar på att svabba och torka fötter NOGGRANT! o Ida övar på att dela med sig och ha tålamod med de fläckarna jag glömmer att svabba + alla mina flaskor som jag diskret placerats i ena hörnet bland hennes egna. Tänka sig att om 3veckor är jag inte längre korridorboende.

Fjortis

Eftersom jag är uppvuxen i skogen så hade jag aldrig någon riktig fjortisperiod. Så bättre 21 än aldrig?

Tar onsdag

Mentalt slut men ändå spritter de i benen för fysisk stimulans. Är antagligen påväg mot en redig försjukning men de skiter jag i. Ikväll piffar vi till oss lite extra för mat på student puben och sedan bowling på Harrys. Vad kvällen sedan bjuder på återstår att se, gärna lite dans men sen måste jag ju hem, inlämning senast 10.55 imorgon. Rubbat inlämningstid för en rubbat uppgift, säger inte mer för uppgiften förtjänar inget mer uttrymme i världsrymden.

Men de gör jag! Så nu ska jag njuta av den fantastiska processen med hög musik och fixelifix med smink och hår. På riktigt? Det är halva nöjet med utgångar och festligheter? Bara man har tid och tålamod. De sistnämnda har jag kronisk brist på men, det brukar gå.

Situation kaos

Hur mycket kan jag göra på en gång? Eftersom mitt liv ändå är ett stort kaos, med mig farande hit och dit fysiskt som psykiskt så är det bäst med att börja organisera.

Jag tänker tex inte "städa" mitt rum något mera. Utan nu låtsas vi att stöket är flyttorganisering. Jag packar alltså ner stöket i lådar. Har inga flyttlådor än dock, men de ger sig. Mina underkläder har fått lämna byrån för att istället bosätta sig i en av mina klädbackar. Längre än så har jag inte kommit, men jag funderar på om det är dags att rensa skrivbordet från diverse papper som kanske egentligen borde bo i någon pärm?

Pararellt med min högst kontrollerad organisation sjunger jag. Man kan säga att jag övar, det är ingen vacker process för någon på en radie av 30m o allra minst för mig som hör ljudet starkast. Igår när vi körde igenom gick det så himla bra, grejar jag tonerna i en gymnastiksal med 8pers borde jag klara det i mitt lilla rum.

En fisk som dyker

Jag har gått och blivit Cederdalens egen primadonna. Härligt, att äntligen få den stjärnstatusen jag förtjänar. Idag fick jag genomföra mina två sångnummer först. Sen var det bara för mig att samla ihop mina saker, säga adjö och lämna resten kvar i den kalla gymnastiksalen. Utanför väntade min privatchaufför som körde mig raka vägen till Linköping så jag hann med första bästa tåget tillbaka till Kalmar.


Att krydda verkligheten har väll aldrig skadat? Ingen ska någonsin få tro att jag är så bortskämd att jag tar allt stöd för givet. Är oerhört tacksam över mina gulliga föräldrar som ställer upp som riktiga fotbollsföräldrar, de har de alltid gjort. Sen är det faktiskt en förmån att få arbeta ihop med Mattias och Andreas (se bilden). Att hinna med 12.23 tåget istället för 16.23 var jätte skönt. Då hann jag ju hem och plugga... eller hur blev det? Jag har spelat både stress och skitgubbe med Ida i alla fall.

Nu är allt bara helt fel i huvudet. Tidsomställningen går verkligen inte att få ordning på. Nu är jag ju inte redo för sängen, men samtidigt vet jag hur tungt de blir imorgon bitti. Seminariet förberedelserna får bli gjorda hur pigg jag än är. Mitt inre har åkit ner på djupare vatten i hopp om att finna meningen med livet, jag har veckorna fulla med massa difusa plugg-grejer och mitt rum ser ut som ett vulkanutbrott. Jag tar nog pris i att snabbast kaosifera (är det ett ord?) ett rum.

Sista lördagen i Mars

Alltid detta ständiga problem med digital tid. Lunkade på i ett skönt morgontempo, kom på att jag behövde köpa biljett, o huxflux hade jag bara en timme på mig att packa och käka. Packade i ilfart och påvägen till köket sneglade jag på klockan en extra gång, fan 10.50 inte 11.50... en timme extra alltså. Såhär sitter jag...

För att inte göra hemvisiterna allt för tråkiga har jag sett till att ha något att göra varje gång utöver att repetera. Så ikväll ska jag, mamma, Elisabet och Sara gå på bio o äta på resturang. Tema-mamma dotter med andra ord o de var länge sen vi umgicks alla fyra. Imorgon är det sångrep och jag ägnar typ all vaken tid åt att samla mod och självförtroende för att inte bryta ihop totalt när jag och alla andra inser att mina begränsningar inte är åtgärdsbara.

Förhoppningsvis händer de inte alls men, ifall!

Om tre veckor går flyttlasset, det tycker i alla fall jag ska bli roligt!

Puss till dig!

En liten tönt tänker för mycket!

Att vara fisk och därmed en nördig känslomänniska är inte alltid så lätt. Känslorna kommer liksom i vägen. Jag är sämst på att stå på mig, jag kan inte vara arg utan att stortjuta. Jag kan inte gå in i en diskussion om vissa saker som jag finner mycket personliga.

Jag blir galet provocerad av folks rubbade människosyner. Men jag kan inte ens i ord, gömd bakom en dataskärm debattera för mitt sätt att se på det själv. Man kan ju inte tycka en sak och sen inte våga stå för det? Bättre att akta sig för att tycka, för då slipper man försvara sig?

Jag må vara blåögd i dubbel bemärkelse men jag är övertygad om att människan i grunden är god. Jag släpper inte den tanken, fastän jag vet att det finns mängder av bevis på att det finns folk som ständigt bevisar motsatsen. Vem är jag att döma? Alla har ett sociokulturellt arv som har format en sen dagen man föds. Det är synd om människan som bara ska påverka och påverkas. Jag blir bara arg för att folk är fyllda med okunskap och orespekt, som tar sig rätt att trycka ner och förstöra för andra för att själv må bra?

Jag kan egentligen stå ut med de flesta människor jag möter, bara jag får förståelse för dess person. Det finns ju en anledning till att alla människor är som dom är, idioter som änglar. Men folk som inte fattar de, som inte tar sig tiden att förstå, som saknar självinsikt, dessa är det fan bara synd om.

Fyfan vilken tönt jag är.

Sunshine

Man blir inte pigg av frisk luft, man blir trött! Elin, Ida och jag tog våra böcker och ett gäng filtar o la oss på våran bakgård (som egentligen inte känns som våran bakgård). Där låg vi och läste (och pratade strunt) tills solen försvann bakom huset. Nu är jag lagom frusen. Mamma hade blivit galen om hon fick veta att vi legat på marken såhär tidigt på våren. Jag är liksom uppvuxen med förmaningar om att inte sitta stilla ute för då får man blåskatarr.

Nu är jag i alla fall för trött, då är de ju assvårt att koncentrera sig på boken. Det är synd för boken är riktigt bra. Annorluna, ärlig och en av de roligaste böckerna jag läst på länge. Den tar upp det där med fördomar angående kulturer från alla möjliga håll och synvinklar. Jag blir som vanligt smått frustrerad för att hur man än gör blir de fel. Bäst vore om man inte tänkte, bara vara och se till att man håller fördomar så långt borta som möjligt.

För övrigt stör jag min omvärld med att försöka pricka tonerna i mina sångar. Får kanske vänta med de tills jag kommer hem och har en dusch som är placerat längst bort i huset ute i skogen. Ingen kan liksom störas.

En lärande lärare lär

Den odugliga studentens resa mot målet som den perfekta läraren fortsätter. Det är rätt ironiskt, ska jag motivera elever när jag inte ens kan motivera mig själv?
Men det är inte som att jag inte lär mig något, jag lär mig verkligen hela tiden. Hittils har varje seminarium, föreläsning och grupparbete satt igång tankeverksamheten. Jag blir bara så irreterad på att skolan kräver att vi ska ägna tid åt att referera rätt, koppla ihop skönlitteratur med kurslittertur bara för att kontrollera att vi läst. Varför kan man inte ägna mera tid åt att reflektera över sitt eget sätt att tänka och vara. Så som jag gör, hela tiden. HELA TIDEN!

Det är skrämmande att jag bara är halvvägs genom utbildningen och redan yrkesskadad. Hur ska man egentligen klara av yrket när man har alla dessa tankar och ideer om vad som är rätt och fel gällande möten med barn och föräldrar? Nej förlåt: elever och vårdnatshavare. Man ska akta sig för att hamna i fördomsträsket. Får man ens särskilja pojkar och flickor? Hur ska man ha koll på vilka handlingar och ord som i framtiden kommer ge men för just en specifik individ.
Jag är trött på allt ytligt lärande, vi skrapat bara får läsa och gå vidare. Jag vill ha fördjupning och mer intressanta föreläsare som belyser och berikar.

Onsdag, torsdag, fredag (lördag, söndag?) ska jag läsa en skönlitterär. Det är inte svårt, eller jo om man är omotiverad som en gris. Mina lärare har misslyckats med att motivera mig. Vi får lära oss att allt är lärarens fel så...?

Akta dig för åska

Min sinnestämning pendlar som en gammal moraklocka. Jag låg och var alldeles genom sur och förbannad på världen. Allt var nattsvart, på alla vis. Men nåt ljus hittade jag och bestämde mig för att få mer genom en ordentlig varm dusch. Så där klev jag in, satte på kranen och slogs av fesljummen ojämn värme. Hur kunde jag glömma mitt temperatur problem? Arg som ett bi, slängde jag slangen och rusade ut från de förpestade badrummet. Ut i korridoren och panikknackar på Idas dörr. Får ur mig mina agretioner genom att mitt i värsta vreden förklara mig och mitt beteende.

Ida lånar mig duschen och spär på vänlighetspoäng genom att sätta på hederlig 30tals musik. Som tack torkade jag tillochmed fötterna innan jag klev på badrumsmattan. Detta mina vänner fick mig på strålande humör och jag kan knappat ens förstå varför jag ville slänga bort hela världen i en gigantisk sopptunna.

Idioti

Upprörd klockan 00.20 en fredags/lördagsnatt, MYCKET! Jag är inte den som retar mig på saker och ting men denna grej har stört mig i snart ett år och jag trodde verkligen att det var slopat nu. Natt-taxa på klts bussar = 40kronor. Annars kostar det 11. På riktigt, vill de inte att man ska åka buss? Jag hade bara elva kronor men som tur var hade jag Ida med mig. Två nyktra tjejer som fick gå hem, visst de fungerar. Men tänk om jag vore halvfull och ensam, ska man på allvar gå hem? Så sjukt idioitiskt med nattaxa för att betala en ordningsvakt som åker fram och tillbaka på en tom buss. Ska det behöva hända en rad med våldtäkter för att man ska inse värdet av bussar på nätterna? Okej om nattaxa var dubbelt pris, eller om de var dyrare överlag. Baah, de är väll på natterna bussarna är viktigast. Får på riktigt krupp. Funderar på att skriva en insändare för att få svar på denna idiotiska gåta. De mesta har logiska förklaringar men detta? Tveksamt! Nästa gång om vi inte är i stånd att gå, så delar vi fan en taxi, bekvämare och ungefär samma pris. Förra året när jag åkte fick jag denna dryga kommentaren av busschaufören: det var dyra pengar för så kort sträcka... Jo tack! Idiot!

Denna ilska känner jag och fastän jag är nykter som få. Hade de dykt upp en potentiellt våldtäcksman hade han åkt på en smocka.

Jag säger lördag på fredag

Idag låtsas jag att det är lördag. Ja, jag får ju aldrig spendera en hel lördag här nu för tiden annars. Egentligen är de fredag men jag är ju ändå ledig så jag klev upp typ 9.50. Sen har allt gått i sakta fart. Efter lunch kom Emelie förbi med sin bil o så tutade vi vidare till IKEA. Vi började med de viktigaste vilket var lunch (såklart). Sen kollade vi skrivbord till Ida och säng till mig, nu har jag nästan bestämt mig. Innan vi lämnade hansa city besökte vi City Gross där jag köpte årets första lösgodispåse.

Så här sitter jag och leker lördag i min ensamhet. Ikväll ska jag och Ida till Emelie för lite tacomys.
Det har förresten kommit snö igen så nu ser vyn ut som jag är van, vitt och grått. Mina vinterstövlar pajade så det är bäst för snön att den inte bli långvarig.

Far och flyg

Det är inte ofta jag faller för en annan människan påtryckningar. Vid trafikljuset skriker Ida att jag ska satsa, det är ju grönt. "njae de är bättre att stanna innan" men likväl for jag i hög hastighet bestämt över vägbana ett och två. Faran var över, hel kom jag över utan att de hunnit slå om till rött. Jag känner att jag är oövervinnerlig, jag klarar vad som helst! Saktar ner farten och ska jubla över triumfen för Ida, men då...

Då... händer det som inte får hända. Det förädiska rullgruset får kontroll över min cykel. Jag ser hur cykeln förtvivlat kämpar emot, men innan jag hinner blinka for cykeln åt ett håll och jag flög åt ett annat. Små ljuvliga äventyrlystna barn kommer hem med trasiga byxor och skrapsår. Jag var aldrig ett sådant barn. Minns inte att jag någonsin slängts av en cykel på detta brutala sätt.

Här sitter jag alltså med ett äckligt stort skrapsår på vänster knä. Mina strumpbyxor är bara att slänga. Detta är andra gången jag gör en vurpa bara iår. Då har jag ändå varit den förnuftiga tanten som vägrat cykel på de hala vintervägarna. Jag flög i rusningstrafik på en torsdagsmorgon, jag har tappat livsgnistan lite för dagen. Måste till blä maxi o hämta ut ett paket, vågar jag ta blä cykeln?

Rikedom!

Kunskap är rikedom. I alla fall om man pluggar för då kan man få bidrag. Därför har jag nu suttit och sökt distans-sommar-kurser, både pengar och kunskap = Nice!

Idag har jag vikarierat, det har också gjort mig rik. Mest rik på erfarenhet för lönen är i minsta laget. Några timmar - skatt kanske räcker till ett par skor (inga converse eller vinterskor dock).

Nu har jag en dags ledighet framför mig och fy i helvete vad jag tänker STÄDA! Då mår jag nog lite bättre inombords också?

Det snurrar vidare

Det tär faktiskt rätt så bra på att resa. Tredje helgen i rad och bara (förhoppningsvis) tre helger kvar. Jag kommer nog slå ett nationellt rekord.
Helgen var i alla fall fantastisk då jag fick med min på Ida & Emelie upp. Resorna gick lite snabbare och det var skönt att slippa ute i skogen ännu en lördag. Vi hann med de viktigaste och även en tur till Världens Bar och några cider.

Söndagen var de dags för första repetionen. Jag kan inte beskriva hur SJUKT roligt och härligt det var att komma igång. Måste upplevas!

Om två veckor är de musikrep och jag är sjukt nervös över vad jag gett mig in på. Jag älskar att sjunga men är inte direkt en sångtalang. Varje år har jag fått jobba som ett djur med rösten och andningen. Förra året var min första entre´solosång. Men den var kort och med två personer bakom mig (trygghet). Iår är jag ensam, + att låten är mycket längre. Visst kommer jag klara det, produktionen verkar tro på mig så jag ska fan bevisa att jag kan klara det.

Usha, vad jag kommer babbla teater ett halvår framöver. Den gör mig lycklig för i övrigt mår jag rätt piss och håller mig nätt o jämt över ytan. Ibland undrar jag om jag håller på att tappa mig själv. Har inte riktigt tiden att hitta tillbaka...

Släpp fångarne loss de är VÅR!

Jag kan bara anta att fåglarna sitter där ute och kvittrar. Solen ser jag iallafall, likt de glada människorna som spatserar i solglasögonen och gymnastiskskor. Själv har jag suttit som fastklistrat på min stol sen 8.00. Med undantag för frukost, dusch o x-antal nödspring intill Ida som är nästan lika klistrad (om inte mer).

Det är så jag fungerar, inget att tycka synd om. Idag är jag härligt effektiv men skall strax unna mig lite lunch. Eftermiddagarna är alltid jobbigast men den blåa himmelens skall nog ge mig tro och hopp.

Puss o Kräm!

Jag en slarver

Mitt badrum avskyr mig, why? Är de för att jag struntar i att slänga sminktopsen eller låter tomma toarullar stå kvar i vagnen? Visst, jag håller inte efter badrummet särskilt mycket, men dammet är inte mitt fel.jag drar inte in någon skit, de bara blir sådär varje gång de blir stopp och de blir de som vi vet ungerfär 2ggr i månaden.

På senaste tid är inte de opolitliga avloppet mitt största problem utan nu är de kranen som fått för sig att jävlas. Jag öser på för fullt och vill ha vattnet varmt, gärna hett. Istället blir de varmt ömse ljummet, ostabil värme och jag bli galen! Man blir ju inte direkt glad när man klivet ur duschen och hackar tänder. Idag var botten nådd när dessutom lampan tog sin sista suck och total dog. Där stod jag alltså i mörkret och småfrös och bad för mitt liv att jag skulle slippa svabba badrummsgolvet. Jag slapp svabba, man får väll vara tacksam antar jag.

Energi ägnas åt plugg, fastän de var några timmar sen. Därför ser mitt rum ut som ett rent helvete. Städa får jag göra typ på måndag. Jag är kanske inte frisk, men om allt annat är stökigt känns de inte som någon poäng att stänga en byrålåda. Skulle nån av misstag gå in i mitt rum skulle ju personen ändå inte tänka att "oh vad stökigt här är, men hon har åtminstone stängd byrålådan".

Jag är inte bitter, jag är bara allmänt less och längtar tills imorgon runt 9 när motivationen att skriva mitt arbete är kommen åter. Nu ska jag spela tråkigt iphonespel i mitt äckelpäckel rum... haha!

Blåögd kanske

Endast iförd handduk sitter jag här och är bra mycket nöjdare med livet än vad jag var igår. Idag har jag betat av grej för grej på min lilla lista.

• Beställ skolböcker X
• Tvätta X
• Ta mått för skinnjacka X
• Beställ skinnjacka X
• Säg upp TV abbonemanget X
• Skriva om mitt Rönö X
• Markera repliker i Manus
• Skriva fördjupande VG-uppgift

Som synes har jag lite kvar att göra. Listor är fantastiska för även om varje grej i sig är pyttig så känner man sig så duktig när man ska påbörja nästa grej, pluggandet är visserligen sist men så är det alltid.

Bara regn hos mig?

Idag är bara en fuldag. Det kan man se dels på att halva min garderob ligger på golv och säng. Ingenting fungerar liksom.

Det är konstigt, för ute skriker det vår! Jag behöver vår kläder så jag kommer i kapp vädret. Jag behöver en jacka, en skinnjacka. Fick present av mamsopaps pengar till just den bruna skinnjackan som jag trånat efter på JC. Men nu finns den inte, vare sig i Kalmar eller på Ingelsta (nrkp). Retligt och ledsamt!

Annars sitter jag här och mår hyffsat, är visserligen lite förkyld men inget som satt sig på orken. Lyssnar på årets låtar från melodifestivalen. Jag har en favorit men jag hoppas absolut inte att den vinner. Sanna Nielsens "I'm in love" är bara så mycket shlager att det inte går att låta bli den. Men den får inte vinna, en supershlager får inte vinna, de är bara jag med min kassa musiksmak som gillar att lyssna. Nicke Borg eller The Moniker får gärna vinna.

Detta är sjukt, jag har tusen saker att fixa. Men en ledig dag så är man på gång igen imorgon.

Hejdådådå!

Snurrar in på ett nytt livsår

Mars, 21 och ute i sista stund som vanligt.
Jag har haft intensiva dagar. Hade en otroligt bra (intensiv) födelsedag i onsdags med massa trevliga vänner som glatt mumsade på tårta. Vi fortsatte sedan till Harrys och jag hade galet roligt med mina älskade kompisar.

Helgen spenderades än en gång i Östergötland och lär så förbli så resten av månaden. Födelsedagsfirande av halva släkten hemma hos mormor. Söndagen var de kollationering så mentalt studsar jag på bollar av lycka. Det kommer bli tufft, jag kommer tjuta av utmattning efter alla tågresor men jag kommer älska det ändå. Den här uppsättningen, den här rollen, den här ensambeln kommer utveckla mig :).

Annars går jag och är lite små arg på min dusch. Är de inte stopp i avloppet så är de ojämn värme i kranen. Hatar att frysa när jag kliver ut från en dusch. (i-lands problem men ack så irreterande).

Så, redovisning idag klockan 15, träffar grupper 13 och jag har skrivit ihop nåt hafsplafs men utgår från att diskussionerna kommer vara givande som vanligt. Sen är jag ialla fall lektionfri fram tills måndag nästa vecka. Bara ett litet opåbörjat förbjupande arbete som ska hinna bli gjort. Men imorgon ställer jag ingen klocka :P