...Ellen

Det känns så svårt just nu, att ta tag i de så kallade livet. Jag vill mer än gärna liksom boka upp fikor, träffar, myskvällar. Jaa ha nåt att se fram emot. Men jag kan inte, jag kan inte ta tag i livet just nu. För de finns vissa saker som måste lösas, fixas, bokas! Jag behöver grunden liksom, grunden, rutinen i livet innan jag kan börja planera upp det i övrigt. Eftersom jag nu råkar vara en sådan människa som faktiskt (trot eller ej) vill få saker och fungera, så sitter jag nu här och mer eller mindre väntar på att andra. Jag vill vara så pass "ledig" att om/när en person faktiskt har tid så ska jag också ha tid så att saker och ting på ALLVAR kan sätta fart. Med andra ord (med risk för att låta översjälvgod) så är jag så förbannat SNÄLL att jag är villig att anpassa min tid för någon annan. De har jag mer lr mindre försökt nu i några veckor och faktiskt slösat bort mitt liv o bara väntat utan att få något tillbaka, någon tid eller hjälp. Ett nej skulle faktiskt hjälpa, så att jag vet lite. Neej, jag vill bara vara behjälplig, snäll, en god människa.

SKIT, nu uppfattas de som att jag hänger ut... men okej. Jag känner mig bara ensam, deppig och lite illamående. Jag måste bättra mig, allt hänger på sina egna axlar.

Förresten, nu ska jag sova. o förlåt alla, snart,snart,snart ska jag försöka ta tag i mitt sociala liv! (om nån fortfarande vill dela ett socialt liv med mig)