...Ellen

I lördags fick jag skjutsa mina pytte lite onyktra föräldrar hem från kamrater i Rönö, vi snackar ca 2,5 km i mörker. Min första mörkerkörning.
Det gick hyggligt skulle jag säga, med lite olika tankar o tycken från de "vuxna". Situation 1:

ellen: Men måste jag vända uppe hos dem? de kan jag ju knappt när de är ljust
mamma: nej de är knöligt där, pappa kan fixa de
pappa: men vadå vi är ju med, hon måste ju lära dig
mamma: ja men thomas det är ju inte så enkelt när de är mörkt
pappa: Suck, (mummlar) vafan

Situatuin 2:
mamma: Akta haren
ellen: Ja, jag ser kaninen
mamma: hare
ellen: skitsamma, va är skillnaden
pappa: meh kör bara
ellen: men jag vill ju inte köra på den
pappa: men du kan ju för fan inte stanna o vänta på att den ska flytta sig
ellen: men de hjälper ju inte att stressa upp den
pappa: vafan jag vill hem, (tutar)
ellen: lägg av, är du dum eller, jag kör
pappa: nej de gör du inte, du står stilla
ellen: ah men förlåt då jag vill inte köra över haren,
pappa: de är ju ingen risk om du står stilla
ellen: men lyssna, haren får panik när man lyser med helljus, de hjälper ju inte att tuta och skrämma upp den ytterligare, fattar du väll
pappa: otrolig teori
ellen: den är ju bra, vadå hur många kaniner har du kört över?
pappa: ingen
ellen: hare menar jag
pappa: endel

oj, de blev konstigt!