...Ellen

Okej! Nu är det jag som är tungandad och antilugn. Fyfan, jag är rädd, rädd RÄDD för veckan... nånstans inom mig skall jag finna bilföraren och kunna samansluta alla krafter och klara det. Dumma jag som typ avslöjade för världen när de är... men de är halva jag liksom, jag kan inte vara tyst. O ja kommer kunna ta ett faktum att jag kuggar, de handlar inte om att få folk att säga "åh ellen du kommer fixa det", baah de är ju ingen som vet hur jag igentligen kör, lr hur? Dock är de skönt att känna när folk bryr sig... skitsamma nog snack om den dära skiten, har ju ingen brådska.

Nu märks de hur man börjar komma in i vardagsrutinerna (skönt) igen, när söndagsångesten kommer krypande och man fortfarande inte gjort det som borde ha blivit gjort. Jaja, så har du ju alltid varit och jag har inte blivit särskilt lidande för de, lr hur!

Igår var jag iaf med mor i stan o shoppade, de va asbra... lite praktiskt hit o dit, asskön grön mössa o halsduk... och en lite för dyr tunika som jag helt enkelt unnar mig + lite annat smått o gott.

Ush de är ju otäkt dedär, med att tiden bara helt plötsligt tycker att man är vuxen... bajs!