Faktiskt så tycker jag inte om, att gnälla på tillvaron och livet sådant. Men man gör så gärna de när de känns så tomt och meningslöst. Jag avskyr all tid jag har över till att tänka, jag blir rädd, jag får ont i magen. Livet bara rinner mellan fingrarna och jag gör ingenting, de står bara still. Jag kan inte dra mig till minnes när jag skrattade sådär avslappnat sist, när jag blev sådär glad av en komplimang lr liknande och kinderna blev varma. Jag minns inte när jag grät o var olycklig senast, när jag kände mig missförstådd.
Jag saknar stimulans, motivation, lust, glädje och drömmar.
Jag måste alltid ha nåt att se fram emot, men de finns inget, INGET! Jag vågar inte se fram emot saker heller, för de blir aldrig av.
Nu har jag en veckas lov framför mig, jag är oförmögen att ta tag i någonting och fixa (jag är dålig). Därför blir mitt lov likt nästan alla lov i mitt liv, tråkiga och ENSAMMA!
Jag vill inte ha de såhär, jävla höst höst höst. Vi sa att den skulle bli bra, din jävla lögnare!
man får inte fråga, be lr blotta sig såhär: Finns det någon som kan ta hand om mig, göra tiden fram till hösten mindre tråkig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Usch usch. Hösten är inte rolig. Men Ellen! Du kan ju plinga till Paula nu när hon bor i nrkp. Eller så kan du ta plinga till tyskagruppen? Du kan kolla runt bland universitet och högskoleutbildningar (: Det ska jag göra. Och jag ska åka bort från mitt liv ett tag sådär nu på lovet. Du får helt enkelt klara dig utan mig på lovet mohahha :) Nej men, Ellen gör revolurion i ditt lilla trygga bondeliv ;)
Skicka en kommentar