Där tappade jag verkligheten, igen. Musikens kraft sätter igång känslor, känslor som bidrar till drömmar och förhoppningar.
Johnny Logan - Hold me Now, tar mig alltid på besök i mitt innersta jag, nära hjärtat och känslorna.
Det är en blödig ballad, som bara passar vissa stunder, vissa kvällar. När man är ensam i sitt rum och försöker hitta sig själv. Den är farlig, jag kommer somna lycklig ikväll, men imorgon är sorgen o tvivlan tillbaka. Den fångar mig för ett kort ögonblick och texten blir mitt jag. Dumma, dumma! Min hjärna behöver inte mer, jag måste lära mig att acceptera verkligheten utan drömmar och fantasier som gör mig besviken.
Ett bakslag/återfall av tillfällig lycka...
Jag känner de i kroppen, snart blir jag besviken.
Just nu, en ensam tonnåring. Jag behöver en vän att tala känslor med... som kan få mitt huvud att tänka klart.
o du är vart?
fredag 28 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar