dum

Jag önskar att jag vore blåst...

Så mycket enklare de vore om jag inte tänkte så mycket hela tiden.
Om vardagen bara flöt på utan att jag måste gå omkring och fundera och analysera hela dagen.
De var enklare förr, innan hjärnan var så utvecklad. Då gick man omkring o var lycklig för att man hade en lös tand eller för att man skulle få äta godis på lördagen.
Hjärnan hindrar en från alltmöjligt, dagen flyter aldrig på...

Hjärnan är en otroligt makapär. Om man ändå förstod hur den fungerar...
Hur kan bara en del vara skadad?
Hur kan de göra så mycke skada?
Hur kan den förändra en person?