efteråt

Nu har jag precis släppt taget om uppdraget. Säga vad man vill men de här arbetet ger mig inte rättvisa. Ja, jag började alldeles för sent och tillsamans med miljoners data problem har jag verkligen fått känna på pluggångestens hemska sida. Bara dagen idag har varit äcklig, frustration, stress koncentrations svårigheter. Leendet var lååångt borta. Jag känner mig lite sviken av skolan, de är inte okej med ett icke fungerande data system.
Jag skulle säkert kunna filat på arbetet mer men nu fan får de vara nog. Jag ska inte ens titta åt de nåt mer. Tyvärr lär de svida och skära i hjärtat när jag inser faktumet och betyget redovisas. Synd att jag inte tog vara på chansen.

Pulsen är fortfarande hög o jag har inte lyckats hitta den avslappnade sidan. Fast rätt lycklig är jag ändå. Om du förstod Klara, hur mycket de betydde för mig, en sån lite bagatell. Inte för att jag bryr mig om drama, jag har tagit avstånd och vill inte vara en del av de. Men att känna sig någorlunda erkänd och förstådd är så oerhört skönt. Det väcktes känslor och jag blev rörd. Nu fortsätter 2008, med bara en liten engelska uppgift som jag inte kommer lägga någon energi på. Julen är mitt fokus, klappar är mitt fokus... julnjutarperioden kan börja.