Jag blir ju inte lyckligare heller...
Jag kan inte, jag kan inte. Jag kan ingenting!
om jag misslyckas så försöker jag inte igen och tydligen är jag ute och cyklar. De värsta är att jag står ensam helt plötsligt.
Alla har goda egenskaper, Jag har goda egenskaper... men de är bara helt jävla onödiga. För har de inte tagit mig någonstans hittils så lär de ju inte fungera sen heller.
Om du bara visste hur de är att stå fast på samma ruta i 19år... om du bara ville!
fredag 9 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar