Jag kan inte plugga. Jag kan inte, kan inte, kan inte och har fan i mig aldrig kunnat. Jag är rasande, uppgiften kan ta sig någonstans och jag skulle lätt som FAN slå sönder en vägg.
Jag tror aldrig under min 12åriga skoltid kunnat plugga, ni vet bara sätta sig ner och ägnat sig åt en uppgift. Fan heller att lägga energi o tänka till. Nej allt måste stämma, hormoner ska vara intakt, blodsockret normalt och humöret lugnt och stillsamt precis som omgivningen. Nu är jag förbannad på allt jag kan vara förbannad på. Min tillvaro, bristen på skolshema, problematiken i min vardag, mig själv, lyset vid datorn, personer jag vill skrika åt som sårat mig. Jag vill inte skriva att de är mitt undermedvetna som kommer fram. För Freud och de andra psykologerna kan bara försvinna och aldrig äntra min värld igen. Jag hoppar av skolan och tänker bosätta mig i min säng utan vänner, plugg och fördomar för resten av mitt liv. Livet ska vara enkelt, jag ska bli tjock och inte ägna en tanke åt någon annan än mig själv. Men först ska jag slå sönder allt glas och porslin och jag ska gråta så jorden översvämmas. Jag är arg, ARG, ARG!
Fan ta dig och alla som ens nuddar mina tankebanar. Nu saknas ljus i alla tunnlar och jorden kan lika gärna gå under!
(återkommer vid bättre humör)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ellendellen! Om det nu är någon tröst har jag samma pluggfrustration just nu, det där med att isolera sig och bli tjock kanske är ett alternativ?
Din blogg är förresten jättefin nu!
Skicka en kommentar