framåt

För vissa går utvecklingen sakta, ja ialla fall för mig och nya smakupplevelser. Idag var första gången i mitt liv som jag åt upp en risifrutti. Det var även första gången jag åt en utan att få kväljningar. Jag börjar bli stor, jag kan äta risifrutti :)

Jag tog om fotografiet, tror faktiskt att de va samma snubbe men men, de blev inget pinsamt, "har inte vi setts förr". Jag skyndade mig därifrån. Fotot blev ialla fall bättre. Självklart inte perfekt, ja menar hur ska ett sådant foto kunna ge min vackra ansikte rättvisa?

Nu har jag ångest (ja lite snabbare puls och ledsna mungipor blandad med ett litet orostryck över bröstet). Jag klarar inte av att se mitt konto sjunka. Inte med sådan jäkla fart... nee jag mår dåligt. Jag är ioförsig inte ner på existensminimum, men ändå... ni skulle sett vad jag snålade inne på ICA idag. Jag kommer nog inte klara av studentlivet, eftersom jag redan nu måste betala hyra och mår lika dåligt varje gång. Såhär är grejen: Jag njuter av att se ett pengaberg byggas, jag lider när de går nedför.

Pengar är bäst på hög!