Jaha, nu skiner solen ute! Jag gillar morgon och kvälls ljuset men dagsljuset är rent plågsamt. Mina ögon bara rinner o rinner, helt hopplöst att se vart man gå då ju.
För övrigt känner jag mig som ett stort besvär för allt och alla, egentligen tror jag inte att de skulle märkas om jag var borta en vecka eller två. Nej, sådär ska man aldrig skriva, men jag tror jag fått en liten fläng av vår-depp, fel vår-nedstämhet. Tillbaka till verkliga livet, jag är i alla fall allmänt nedstämd och blotta tanken på att behöva jamla med och hänga på människor är jobbigt. Jag har rätt många social problem. Ensambarn, ENSAMBARN!!!
Jag fryser, jag är ful i håret och kan som vanligt inte bara ta upp ett dokument att börja skriva. Våren kommer bara bli plågsammare och plågsammare!
Dessutom glappar nya sladden till datorn så batteriet dör lite då o då och datorn blir svart. Tålamod existerar inte i mitt psyke!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
haha jag är också ett socialt handikapat ensambarn, så du behöver inte känna dig ensam! att umgås med andra människor tär på krafterna :P
Skicka en kommentar