Verkligen jätte viktigt, öh??

Har jag nämnt hur mycket jag älskar min tillvaro nu. Hur härligt de är att lära känna nya människor. Det är så skönt sätt att umgås, träffa varandra så intensivt. Man lever i en bubbla...

Problemet är att jag har svårt att leva livet utanför bubblan, i huvudet snurrar bara alla dessa personer blandat med repliker och annat teatermojs. Det märks framförallt i bloggen.
Sen äre faktiskt så sorgligt, jag lyckas inte få till något vanligt socialt liv med mina vänner. Dels för att jag är lite upptagen och dels för att jag som vanligt är lite oaktiv.

Varför skriver jag det här?

Imorgon ska jag repetera, med andra ord imorgon ska jag pussas, sjunga, gå i högklackat, få kritik, skratta... m.m. Förstår ni, jag lever ett liv som på sätt och vis bara är på låtsas. Jag gör allting med andra människor som älskar detta precis lika mycket som jag. Jag önskar bara att det kunde vara såhär de andra 11 månaderna om året.


1 vecka kvar till premiär...