Carpe diem?

Så tokigt de kan bli. Jag läste igenom gamla blogginlägg och fann detta:

"Se mig när jag är på topp, gilla mig då. Tyck att jag är duktig, bäst och unik. Jag vill påverka andra, jag vill glädja andra, imponera. Vill att nån eller några ska förstå det som finns bakom min bleka hud. Det kommer inte ske 2009. Det blir en tom sommar, en tung och jobbig sommar utan mitt dagliga lyckorus." DEC 2008.

Förutom att jag får skämmas lite över min "poetiska sida" så blir jag lycklig. Asså, där satt jag i December och väntade mig världens sämsta sommar och sen blev de totalt tvärtom.
Fast jag vet ju sen innan att inget blir som man tror, att förväntar man sig de värsta så blir det toppen.

Men nu ger de mig lite hopp om framtiden. Även om jag har svårt att acceptera fakumet så kan man faktiskt inte veta vad som väntar kring nästa hörn.
Jag ska försöka bli lite mer "ta dagen som den kommer". SVÅRT, jag är ju en planerare... men jag ska försöka.