en vecka senare

Lördagskväll, här sitter jag och har tråkigt. De är alltid mycke tråkigare att ha tråkigt på lördagkvällar i jämförelse med andra kvällar. Tro mig, jag vet. För vardagkvällar sänts det lätta skitprogram på tv.n. Men på lördagar då är de action eller djupa drama filmer och jag orkar verkligen inte glo på en film hela natten med tusen reklampausar.

Ush, jag känner mig obehagligt svullen i halsen! Suck! Det är alltid nåt fel på mig, typ :P

Nu har de gått en vecka sen sista föreställningen. Jag saknar alla jättejätte mycket. Fast samtidigt känns de jätte långt borta, som att de aldrig har hänt. Nej, nu blev beskrivningen jätteflum.
Om jag varit otydlig i tidigare inlägg så ska jag här tala med klartext:

• Jag saknar att vara upptagen varje kväll
• Jag saknar alla människor.
• Jag saknar kicken av att stå framför en publik
• Jag saknar känslan av att känna sig så rätt placerad på jorden
• Jag SAKNAR!

Men jag ser oxå frammåt, om en månad sitter jag antaglien med massa hemlängtan och vantrivs i Kalmar, men jag vet ju att jag alltid får åka hem. Så de kanske jag gör, vem vet! Jag har tex ingen aning om hur jag ska kunna klara mig utan min madrass... det oroar mig faktiskt mest just nu.

På tv spelar en skillad snubbe akustisk gitarr jätte bra. JAG ROAS INTE!

PussoHej!