Vana och längtan

Jag tror att imorgon eller i övermorgon natt kommer det lossna i min hals. Idag hostar jag utan att någonting händer men snart kommer det att lossna... jag minns sist. Då jag i prinicip låg om nätterna och hostade så att jag nästan spydde av allt slem. Fan va jobbigt!

Förresten så var det roligt att repa idag. Är lite chockad över hur mycket som sitter i ryggmärgen. Att få göra cellblock tango igen är great, denna gången ska den bli mörkare o ännu tuffare. Det är befriande att få göra den, en härligt känsla med så mycket attityd och känsla. Cancan var inte alls så jobbig som jag trodde att den skulle vara, jag grejer i princip alla steg, problemet är bara att lära sig ordningen. Hinner ju inte repa för att få in rutinen... men men jag är cool lugn. Man i byrån var rolig som varit, de kändes så jäkla bekant.

Som sagt imorgon blir det sång övning, fast min röst gör sig inte till rätta. Men sången är mitt minsta problem iaf, de lösa sig! Jag längtar hem till Kalmar, ja jag gör verkligen det. Här hemma händer det absolut ingenting. Jag sitter bara och blir känslosam, har liksom inte haft tid med det i Kalmar.

Ja, som sagt jag saknar Kalmar och jag saknar sommarens teater, eller alla somras teatrar, jag saknar scenen helt enkelt! Så kommande veckorna får jag liksom lite av allt, mycke Kalmar och mycke scen.

Nu ska jag sova igen och riktigt, riktigt njuta. Sängen är otroligt bäst!