Jag må vara känd för att jag är gnällig, klen och feg. Fast säga vad man vill, jag är tuff när de gäller.
När jag, Carro och Ida kom till vårdcentralen fick jag snabbt stämpeln som den virriga o nojiga som säkert inte skulle veta om jag var höger eller vänsterhänt. Haha, FEL! Jag var stencool medans både Ida o Carro satt brevid mig och var skräckslagna (typ).
Jag kommer in till spruttagaren och slänger av mig min stickade tröja o kavlar upp ärmen på tröjan under. Jag hade fått intrycket av att de skulle gå snabbt som fan. Men nehe, man skulle tydligen småprata och informeras om biverkningar osv...
... jaja sen fick jag iaf sprutan. De känns ju verkligen inte alls när det sticker. Däremot är de faktiskt pyttelite obehagligt när själva vaccinet trycks in. Ah ni vet.
Men smärta, nej inte alls... o tro mig jag skriker varje gång jag sparkar i trösklar.
Jag är en tuffing när de gäller, men jag är trots allt en gnellen.
Min arm är spänd, hela armen och jag inbillar mig dessutom att jag tappat lite känsel.
Nu ska jag sova på saken och förhoppningsvis kommer det endast vara armen jag har att gnälla på imorgon. :)
torsdag 3 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tycker vi var modiga allihopa som ens gick dit. Stort steg måste jag säga :) haha.
fast måste hålla med att jag var en liten fegis, fatta inte vad jag yra om faktiskt..
/ cå
karkanspeaks.blogg.se
Skicka en kommentar