Fjortisglad!

Alltså här sitter jag, lilla Ellen i lilla Kalmar med en ömmande arm och ett stort brett leende.
Jag är bra på att se nattsvart ibland! Igår kväll blev jag super deppat, såg allting nattsvart och ville helst av allt gråta i mammas famn.
Idag skuttar jag av lycka och framkallar glädje tårar utan några problem.

Jag vet inte riktigt vad det är, men jag vill definera de som bekräftelse och en oerhörd lycka.
Blir lite störd på att jag alltid måste reagera så starkt på saker o ting, vare sig de är lyckligt eller dåligt. Höga toppar och djupa dalar liksom. Jag måste börja ta livet lite enklare och faktiskt inse att jag har en framtid.

Lätt att säga nu när jag liksom är asglad...!

Förresten handlar det om mer än bekräftelse för mig, det handlar om att återigen få vara med i världens bästa gemenskap, på världens vackraste plats och med världens bästa livskick!

De blir mycket Norrköping i vår och sommar, men de gör inget. Jag älskar att åka tåg :)