Nej men ush. Jag känner mig lite låg, lite sådär låg självkänsla. Det har nämligen gått alldeles för lång tid sen jag stod på en scen och i dessa svackor blir jag alltid lite låg. Jag liksom glömmer hur bra jag var, (skryt?) var jag bra?
Jag har förstått grejen med stora skådespelare, det är en egokick och jag tror att man utvecklar ett bekräftelse behov. Jag är bara så i en liten skala, en pyttig, liten skala! Man är ju trots allt rätt liten på jorden. Frågan är om man ska hålla sig från scenen eller på scenen?
Hah, peace a cake, jag vill stå på scenen.
Sommaren är oviss och det har skärmt mig hela hösten, lätt att jag bara önskar mig en sak i julklapp.
Faktiskt så har jag för mig att jag var bra i somras, ja sången gick bra då. Jag saknar att sjunga man märker liksom att man tappar rösten när man inte sjunger, fast inte Susan Boyle. Jag vill också låta fantastiskt när jag öppnar munnen. Går det att ordna? Ja menar man kan ju operara sig till den perfekta kroppen men inte rösten? Hm jag ska googla på saken!
Jag hatar förresten att se mig själv på film, fast jag vill ju se. Jag vill gärna se de tre senaste spelen jag har medverkar i. Iaf från sommaren 06! :P Men jag vet i katten om jag vågar se sommarens spel tsm me de andra. Det känns så fruktansvärt läskigt och långt borta. Jag har ju absolut ingen aning om hur jag var. Kanske är de bättre att bara förlita sig på alla vänliga ord från folk?
Ne men de kommer nya dagar och chanser. Jag avslutar med ett favorit citat från Winston Churchill "this is not the end, its not even the beginning of the end. But it is perhaps, the end of the beginning"
Jag har förstått grejen med stora skådespelare, det är en egokick och jag tror att man utvecklar ett bekräftelse behov. Jag är bara så i en liten skala, en pyttig, liten skala! Man är ju trots allt rätt liten på jorden. Frågan är om man ska hålla sig från scenen eller på scenen?
Hah, peace a cake, jag vill stå på scenen.
Sommaren är oviss och det har skärmt mig hela hösten, lätt att jag bara önskar mig en sak i julklapp.
Faktiskt så har jag för mig att jag var bra i somras, ja sången gick bra då. Jag saknar att sjunga man märker liksom att man tappar rösten när man inte sjunger, fast inte Susan Boyle. Jag vill också låta fantastiskt när jag öppnar munnen. Går det att ordna? Ja menar man kan ju operara sig till den perfekta kroppen men inte rösten? Hm jag ska googla på saken!
Jag hatar förresten att se mig själv på film, fast jag vill ju se. Jag vill gärna se de tre senaste spelen jag har medverkar i. Iaf från sommaren 06! :P Men jag vet i katten om jag vågar se sommarens spel tsm me de andra. Det känns så fruktansvärt läskigt och långt borta. Jag har ju absolut ingen aning om hur jag var. Kanske är de bättre att bara förlita sig på alla vänliga ord från folk?
Ne men de kommer nya dagar och chanser. Jag avslutar med ett favorit citat från Winston Churchill "this is not the end, its not even the beginning of the end. But it is perhaps, the end of the beginning"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar