Något att längta till

Så var jag tillbaka i Kalmar, efter en blixtvisit på min hemort. Nu lite lyckligare och gladare.
Det är flera faktorer bakom det, framförallt den att jag fått träffa alla underbara/varma Cederdarlingar, man mår liksom bra av att vara i samma rum som dem. Sen är de klart att de ger en otrolig ego-kick att se sig själv på film sådär. Mest jobbigt och nog kom nervositeten tillbaka, de där "jag-ska-snart-in-på-scen-o-sjunga,-men-måste-kissa-känslan" den kom tillbaka, jag var tvungen att kissa innan scenen. Jag satt på helspänn under våran vackra duett (ja nu förstår jag vad alla menade när de sa att vi var "söta"), jag riktigt kände hur stämbanden skakade på de höga tonerna, vackert och rent men lite lite skakigt.

Saknaden kom tillbaka men oxå längtan till den här sommaren. Åh jag vill få manus och börja repa NU!

Jag satt och njöt på tåget av fakumet att jag ska snart ska sitta där igen! Ja, jag är inte som andra. Men det gör mig så lycklig att jag har något att pendla till, något att fara från och till.

o tänka sig, jag är glad och pigg fastän klockan är mycket :) imorgon är det första dagen på vårterminen. Det kan ju inte bli annat än bra när jag ska få läsa historia igen! Det måste bara bli bra, när jag får vara med de bästa Kalmarvännerna och repa med cederdarlingarna, få läsa mitt favvo ämne och pyssla med min favvo hobby.
:)