ta de piano

När jag blir stor (större?) och har ett eget hem med mer än ett rum. Då ska jag ha ett piano! Jag ska precis som mormor ha den oreanga"nu ska vi sjunga!" boken placera i notstödet. Ett piano är ju faktiskt mer än ett instrument, det är avlastningsplats där man kan ställa fina saker på. En sån plats är jag i stort behov av nu.

Det är inte särskilt dyrt med ett piano, det går ju att få tag i hyggliga gratis i byte av att man hämtar det själv. Det är där mitt krux, jag behöver då ragga lite stora starka män. Min egen far som har god erfarenhet med att flytta pianon har sagt att han aldrig mer i livet tänker bära ett piano uppför eller nedför några trappor. Lite trist av honom tycker jag.
Jag har för övrigt paxat min mormors piano men de vet jag inte om mina kusiner vet om? Jag tror (och hoppas) att min mormor kommer ha kvar sitt pinao i säker 20år till, så det kan vara klokt att leta efter ett så fort jag har ett dugligt hem. Vem vet, hon kanske vill ge det till mig som en gåva när jag har fått tag i det där perfekta boendet?
Jag ska ta ett snack med mormor när jag kommer hem, om jag åtminstone kan få det på papper att pianot är mitt så jag slipper oroa mig?

Ja, jag drömmer vidare, om ett eget kök, en garderob man kan fylla med kläder, om min jordglob som ska lysa upp i mitt sovrum, om en vacker skänk jag ska äga och ett vetrinskåp där min cervis ska stå. Det här rummet är på tok för litet för mina drömmar och begov, men jag har ju faktiskt gjort så gott jag kan... iaf försökt sätta min prägel på det.