Jag överlevde, FAKTISKT!

Det bästa jag har gjort i mitt liv är att flytta hemmifrån. Att jag vågade flytta alldeles ensam till Kalmar. Jag har en liten lista på modiga saker jag klarat av genom livet, några småsaker för vissa kanske, men sådanna saker jag tvekat och mått jäkligt dåligt i över. Jag drar upp dem i tur och ordning:

• Inträdesprovet till gymnasiet 2006 (även om jag inte kom in så var de en pers att våga)


• Första dagen på gymnasiet där jag inte kände en enda person, + de kommande veckorna där alla redan verkat ha grupperat sig


• Inträdesprovet till Ölands musikteater-skola 2009 (kom inte in där heller)


• Flytta hemmifrån till en korridor mitt i centrala Kalmar


• Börja plugga

Vid alla de där tillfällen, som både varit vinster och misslyckanden har jag tillslut alltid funnit vänner, upptäckt att fler är nervösa och haft så jäkla roligt.

Att jag valde att flytta hemmifrån så långt bort är som sagt de bästa jag gjort, för annars hade jag suttit där hemma (vilket jag iof gör varannan helg nu) och inte komma någonstans, inte utmanat mig själv och inte varit lycklig. För sån var/är jag, en hemmakär person där tryggheten satt i väggarna.
tio månader på egen hand, får man jubla nu, hoppa högt och säga att "woho jag klarade det" ? Är jäkligt glad att jag inte lätt min oro besegra mig den där första kvällen här i Kalmar, tack gode gud att jag stannade... (se 30augusti 09). De där jag skrev om att jag var svag är bullshit, jag är stark... SÅ DE SÅ!

önskar bara att mitt rum kunde bli sådär rent igen