Den lilla primitiva punkten

Rönö, stället jag kallar mitt hem (oavsett vart jag är och kommer vara skriven). En liten ort, socken, plats. Jag kallar det inte en håla, nej för en håla är en plats med mera innehåll. Ni vet en eller två mataffärer, pizzerior, frisörer... ja ett samhälle. Rönö är ingen håla, ty det innehåller ingenting av det jag ovan nämnde. Rönö är landet eller möjligen skärgården. Det är en kyrka och en geografrisk plats som inringar alla som hör till kyrkan. Det är egentligen inte ner än så, en fjuttig gnutta människor (under 200pers) som bor här året runt och som kanske tre dubblats på somrarna när kustbandet ockuperas av statsbor som tagit semester och ska rå om "landet".

Förutom mycket skog, åkrar, betesplatser o dyl så har vi hängt med i utvecklingen trots att det är minst 2 mil till närmaste "håla". "Asfalt" (eller beläggning på vägen som skall likna asfalt) finns snart på alla vägar som leder in till Rönö. El är ingen nyhet, folk har hygglig internet uppkoppling, med rätt mobilabonemang har man full täkning. Det ända som gör detta ställe primitivt för mig är vattentillgången. Men detta är ett ytterst lokalt problem. Här ute är man inte kopplade till nåt större avlopps eller vatten system. Här har man sina egna brunnar. Okej, det lät primitivt om något men jag kan försäkra er om att det inte är någon som med arm kraft hämtar och bär in vatten, det är mer avancerat än så. Hur som, våran brunn har delats på 3 hushåll sen mitten på 80talet. Till vardaga har vi varit i snitt 6personer som delat på brunnen, duchat, diskat, druckit vatten, tvättat. Det har fungerat bra, tills för några år sedan. Det senaste året har antalet personer sjunkit till 3personer (över sommaren fyra). Vatten trycket är katastrofalt! För mig att skölja håret igår tog en evighet o då var jag först ut, gissa hur dåligt trycket var tills det var mor och fars tur?

Nu ska jag käka lax, odlad av en lokal laxodlare från Rönö.