Det ekar tomhet

Sommarkrysset, ja ett riktigt skitprogram. Jag minns när jag flyttade ner, första kvällen sändes samma program. Är cirkeln sluten?

Jag har haft intensiva dagar, härliga intensiva dagar. Började i torsdags morse när jag vaknade klockan 6, gav mig iväg och skrev en tenta, tog sommarlov i solen osv, osv. Två sena kvällar med trevligt sällskap och cider, ja till och med öl!

Men ikväll, jag sitter ensam i ett kök som jag har delat med otroliga människor i två terminer. Vi är fyra stycken kvar nu! Det har varit jobbigt att säga hejdå, men jag har inte bearbetat de, jag har ju haft fullt upp. Men nu sitter jag här, nykter, ensam och jag saknar alla otroligt mycket. Det är en känsla som är svår att beskriva, men jag greppar det egentligen inte. Jag önskar bara att alla kunde vara här och göra mig sällskap, det där lilla enkla att slippa sitta ensam i soffan, att prata medans någon lagar mat. Okonstlad umgänge!

Sist jag såg på sommarkrysset, den där ggr första kvällen i Kalmar, hade jag verkligen ingen tro på att livet i korridoren och Kalmar kunde bli så himla rätt. Jag har tagit igen 20år av ensamhet och jag vet inte om jag någonsin kommer klara av att inte bo med så många fina människor. Ingen gång har det varit påfrestande att stöta på någon, ingen gång har jag önskat att jag bott någon annan stans. Jag har träffat så många olika otroliga människor som har berikat mig och hjälpt mig att bli lite äldre och lite bättre. Jag sitter inte och är olycklig, jag har förvaltat mitt år bra, men jag skulle vilja krama om er en gång till!

Kärlek och värme från mig!