En annan får ju ångest för mindre. Jag har ju alltid sagt de, att ledig ensam tid är farligt för lilla mig. Än så länge kan jag kontrollera det, men aktiveras jag inte kommer smärtan innifrån bli värre. För vaddå? Jo för småsaker, idag har det varit diverse grejer som jagat upp mig. Först att alla tar studenten, woho men ojoj så kommer mina student känslor tillbaka, både bra och dåliga, vill igen vill igen! Sen kom jag att tänka på hur kort de var till premiär och hur lite jag kan... som om inte det var nog så skickade Uffe över musiken idag och när jag hörde melodierna fick jag sång-panik. Ja, hur fan ska jag greja hela den grejen? Tre svåra sånger + rollprestation. Just nu känns de mycket främmande att jag ska klara det, men jag tror (hoppas) att om jag bara sätter igång med rep o allt så kommer självförtroendet på köpet!
Fast djupa ångestfulla blogginlägg ska jag försöka undvika denna sommar, de innehåller ju ändå bara samma sak, ensamhet och tristess. Imorgon kanske jag hittar på någonting, eller inte. Jag ska iaf sjunga en hel del om det inte knäcker mig. Är klimatet bra så ska jag ge mig ut på cykeln som pappa trots allt dragit fram. (fast sådär säger jag nu, imorgon känner jag nog nåt annat)
Tack och hejdå... saknar allt och alla men än går det ingen nöd på mig tjohej!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar