Mitt rojalistiska hjärta gråter

Har försökt att acceptera och bearbeta faktumet att jag kommer
missa vigseln, men det gör ont på riktigt. Jag älskar lyckan och allt! Jag är ju en sån nörd som borde sitta där klistrad hela dagen, som håller andan och väntar och njuter. Ikväll har jag följt bröllopskonserten, jo jag grät såklart. De har liksom lyckats bjuda in så bra att man inte kan hålla sig utanför.

Men imorgon är det repetion, jag ska försöka koppla bort allt vad bröllop är. 100% fokus på repliker och sångtexter. Sen ska jag komma hem, njuta av festen och mingelbilder. Det är inte allt men det är något.

Kanske förresten är lika bra att jag missar lite. Jag är för mycket känslomännisla och royalisttant för att bara sitta stilla och njuta. Nu ska jag sova, iaf försöka.

Love