Det är tråkigt att dansa shottis själv!

Ikväll sitter jag alldeles, alldeles ensam. Brevid mig har jag lite ballerina-kex och en euroshopper äppeljos (dumma ica-sprialen hade inte BRAVO)

Har blivit bortskämd med sällskap, för min kära vän Ida tog tåget från Skåne-land i måndags för att besöka lilla mig. Vi har haft sköna dagar med olika utflykter, min mor var generös och lät mig låna bilen i två dygn (älskade det). Igår kväll hängde Ida med mig till Cederdalen för att se på teatern och som om det inte räckte med en långväga vän så dök även Kristoffer upp ifrån andra sidan länet. Det är alltid super-duper-extra-roligt när man känner någon i publiken, fastän jag var rätt panikslagen bakom. Så fort applåd tacket var avklarad släppte dock all noja så då tog jag och mina vänner vägen förbi MAX där vi blev sittande en bra stund vilket var riktigt trevligt.

Inser just nu hur mycket jag saknar Kalmar! Mest de sociala att alltid vara omgiven av människor. Med risk med att börja svamla iväg och bli djup så sätter jag punkt med att säga tack till Ida och Kristoffer!

Innan Ida drog tillbaka söderut så shoppade vi loss i Norrköpings city. Jag brände mer pengar än vad jag hade planerad. Men kom å andra sidan hem med en fin Beatles t-shirt, en gullig klänning och en grön tunika. Otroligast av allt, jag kom hem utan ett enda Randigt plagg!

Imorgon ska jag träffa Jonna och Veronica, tänk att det var ett helt jäkla år sedan det bara var vi tre! Nej nu nostalgar jag igen... (det är därför jag kontrar med en ful bild så att inlägget inte får en allt för djup uppfattning)