Kan inte vara bäst på allt

Madde hör upp! En stor del av mig är planerings& kontrolfrek. Jag blir mycket lätt stressad i främmande situationer, om de så bara handlar om att ta rätt väg när jag ska köra bil eller beställa mat på resturang. Jag gilla att veta koder, hur o vad som ska ske liksom. Men jag överaskade mig själv under mitt lilla besök i Stockholm. Jag gick självklart till bussterminalen i god tid innan bussen gick, man vet ju aldrig hur lång tid de tar att upptäcka vart man ska osv, + att jag skulle besöka toaletten. Jag började med besöket. Att gå på toa i huvudstaden är inte superlätt, kostar 10kronor men jag hade två femmor o tryckte i automaten. Det fungerade inte så en skelögd gubbe instruerade mig att endast en guldtia kunde fungera. Istället för att jag som jag hade förväntat mig hade blivit stressa av situationen så ryckte jag bara på axlarna för att växla ( ja som en normal person). Då skriker en tant på
mig att jag glömde mina femmor. Ojsan skrattar jag! När jag efter många om o
män kommer tillbaka med en tia o ska ut ifrån inhägnade toaletten så fattar jag inte hur man ska ta sig in utan chansar o går igenom en glasgrind som inte öppnar sig (såg nog rätt korkat ut). Den skelögd mannen dök upp igen o instruerade mig att det bara var samma väg som in.

Detta mina vänner är smågrejer som vilken vuxen som helst inte tänker på. Jag har blivit vuxen, jag kan hantera situationer med en axelryckning. Att besöka storstaden var nyttigt nu kam jag gå vidare i lovet o klara av vad som helst.
Avslutar med ett citat ur 40-tals stjärnan Ulla Billqvists hit "säg det med ett leende, och med en glimt i ögonvrån"

pussgodnatt