Lögnare

Jag sitter på en öde parkbänk i en del av Norrköping jag aldrig varit i. Jag sitter här och skäms, jag är en dålig lögnare! Ja i huvudtaget tycker jag inte om att ljuga alls. Så jag har ägnat hela dagen åt att undvika sanningen!

Min mamma och hennes vänner har under sjutton års tid setts en gång i månaden för att skvallra och dricka vin. Så även ikväll! Dessa tillställningar har alltid varit barn och män fria. Men nu är de så att alla kvinnors döttrar skall överraska mammorna med nåt spec tema, grej, ide jag vet inte riktigt med vad men vi ska överraska dem iaf. De har nu börjat sin träff som vanligt och om 45min kommer vi. Jag vet inte hur de andra döttrarna klarar av detta men jag har haf problem. Jag råkar ju tillskillnad från dem bo med
min mamma. Var tex beroende av henne för att ta mig in till stan.

Ändå hade jag ingen bra lögn för att vara kvar, förutom att vara fyllechaffis. För att göra en lång historia kort; jag sitter på en parkbänk. Jag ljög inte men berättade inte hela sanningen utan lovade bara att inte gå o hämta bilen mitt i natten. Hon förstår att något är pågång men inte vad. Jag får bara vänta!