Försöker bara hitta balansen, mellan läget, lugnet. Jag vet vad som gör mig osäker, orolig och ledsen. Precis som jag vet vad som gör mig lugn, glad och nöjd. På riktigt, jag tänker, analyserar och är bara alldeles för mycket. Förstår inte alls (eller så är de det jag gör) varför jag ska ha så svårt med att bara vara och leva. Jävla dumma ständiga livskamp och dumma jävla djupa blogginlägg utan svar eller mening.
Med andra mindre målade djupsinnade ord. Det går upp och det går ner. O just nu skulle jag må galet bra av lite uppskattning och kärlek!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar