Nu är äntligen kvällen kommen och jag ska få sova, sen ska jag vakna och tillsist åka hem. Jag behöver miljöbytet mer än någonsin, så jag får längta lite tillbaka till "vuxen-livet".
Jag har aldrig förr känt mig så ensam och stark som under den här terminen. Jag har aldrig förr känt mig så ensam och svag. Aldrig känt mig så viktig, och aldrig känt mig så meningslös på jorden. Att komma hem är att slippa prövningar, att komma hem är att vara ledig! Jag ska inte snurra runt mera med fjantiga formuleringar. Men jag har ett behov av att visa och förklara mig, för jag känner mig missförstådd.
Men inget spelar mera någon roll. Nu är det lycka och glädje som ska råda. Ingen, inget ska förstöra min ledighet, allra minst jag själv! :)
Hejdå Kalmar, vi ses innan året är slut! Då sätter vi snurr på karusellen igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar