Kan Jane Eyre få sin mr Rochester så borde även jag kunna få en mr. Det är bara det där att Jane Eyre levde på 1850talet och dessutom bara i en roman där romantiken är temat från första till sista sidan. En sån bok slutar inte olyckligt, det visste man ju från början. Men det gör inte boken sämre, tvärtom. Innhehållet blir desto viktigare och alla hinder ger en på nåt sätt hopp åt sina egna problem.
Att finna kärlek 2011, problem man slipper: Klassskilnader, Gamla fruar som blivit galna, Elaka släktingar som sätter käppar i hjulet, Stolthet om att kämpa för att vara sin egen.
Trots att de skiljer en sådär 200 år så är ju känslorna densamma, fiktiva som verkliga. Kampen inombords är densammaven om motiven skiljer sig. Jag kan inte komma från det där, Janes kamp att göra det kloka valet att kväva känslorna. Jag gör detsamma, men när får man sitt lyckliga slut? Vad måste hända? Fortsättningen i mitt livs roman är inte skriven...
söndag 23 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar