Ett lycka till?

Jag vill inte gnälla, för det gör jag jämt annars. Så jag vinner ingen sympati på gnäll eller hur?
Men idag ägnade jag en timme ensam på röntgen för att kontrollera att jag inte hade några skelletskador. Röntgen var ett aptråkigt ställe. Som tur var hade jag inte brutit något och inte heller någon spricka. Så jag har stukat min handled. Det är smärtsamt nog, men framförallt irreterande då jag inte klarar av att bära något eller ens hålla mobilen i vänster hand. Nu har jag handen lindad iaf, så folk kan inte skratta åt min skeva och svullna handled. Såg rätt mupp ut faktiskt. Gjorde sig nog dock inte på bild då svullnad visade sig vara ett rätt svårfångat motiv.
Tror jag ska ta en värktablett och sova, har ju för tusan inte sovit en ordentlig natt på över en vecka. Det börjar bli ohållbart, jag börjar bli vresig. Dessutom är det första gången på en evighet som jag går och lägger mig utan att ha NÅGON hemma runt omkring mig. Ida har dragit ut i vimlet (hoppas vi ses imorn bitti, föreläsning 8.15) och Kristoffer har åkit hem för att vila upp sig. Jag kan alltså inte ligga o störa mig på något (vilket jag iof aldrig gör). Typiskt bara att nya killen har världens förfest i vårt kök, fy i satan vad de skriker.