Jag kan bara anta att fåglarna sitter där ute och kvittrar. Solen ser jag iallafall, likt de glada människorna som spatserar i solglasögonen och gymnastiskskor. Själv har jag suttit som fastklistrat på min stol sen 8.00. Med undantag för frukost, dusch o x-antal nödspring intill Ida som är nästan lika klistrad (om inte mer).Det är så jag fungerar, inget att tycka synd om. Idag är jag härligt effektiv men skall strax unna mig lite lunch. Eftermiddagarna är alltid jobbigast men den blåa himmelens skall nog ge mig tro och hopp.
Puss o Kräm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar