Här sitter jag nu alldeles ensam i en fyra. Jag har ingen tv igång, ingen musik utan de ändå ljudet är ugnen som står på bakom mig. Tänk att nu sitter jag här vid mitt köksbord och trivs alldeles bra och tycker faktiskt inte ett dugg synd om mig själv som sitter ensam på påskaftonskvällen. Det har varit fullrulle hela dagen, föräldrar och IKEA möbler både här och där. Lugnet efter stormen kan man säga och det är rätt härligt, båda delarna.
Jag har ingen aning om när Kristoffer och hans broder kommer tillbaka. Tror ändå inte jag ska tvinga dem att hjälpa mig skruva upp alla hyllor nu, det kan ju vänta till imorgon?
Det känns redan som man bott här i en evighet och sett hemmet byggas upp steg för steg. Nu har alla lass med kartonger och grejer kommit så det är bara att försöka hitta en plats för all skit. Det är konstigt hur snabbt man börjar trivas ändå. Jag vill liksom aldrig gå härifrån. Man tröttnar ju inte så snabbt när man har så stor yta att röra sig på. Finner ständigt ett nya hörn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar