Tomheten ekar!

Jag är upprymd och förtvivlad på samma gång. Kom precis hem ifrån min VFU, min sista dag med tillhörande samtal tillsamans med min handledare och lärare från universitetet. Reflektioner är mitt driv, jag älskar att reflektera med andra och det är då mina kunskaper får liv. Min universitetslärare tycker jag är duktig på just reflektionsbiten, efter alla seminarier vi haft och jag kände att jag verkligen blivit förstått i mitt sätt att tänka och bearbeta kunskap.

Min handledare hade mycket gott att säga om mig, mer än jag hade förväntat mig. Tänka sig att man på sin andra praktik får en handledare som man stämmer så bra med och som representerar den där idealläraren man själv vill bli. Därför föll jag nästan en tår när jag kramade om henne. Önskar jag fick vara hos henne längre. Typ varva universitetsstudier med att vara där, typ 2dagar på universitet och 3 i klassen?

USH jag hatar när saker tar slut, jag är rent utsagt bedrövad och tänker inte göra nåt nyttigt nu.