Så var det skola igen

En vän berättade om sitt motto, som löd något liknande "när man väl börjat är halva arbetet gjort". Så sant, så sant och som vi alla vet vid de här laget är startprocessen altid den svåra.
Jag har valt att läsa en sommarkurs, av flera skäl. Insåg dock i fredags att en 15hp kurs (heltid) inte var så där genom smart med tanke på att den ligger precis pararellt med min teater. Det var dock försent att byta till halvfarts kursen så här sitter jag. Fastän jag egentligen borde vara på träffen i Växjö.

Men där är jag inte, för 1) jag kände mig oförberedd och behöver dagen till att läsa in min 2) typ ingen skulle dit 3) en kostnad jag kan spara in på.
Dagen skall alltså ägnas åt att läsa in mig i kursen och förstå vad det handlar om. Hittils har jag mest känt att jag tagit mig vatten över huvudet. Jag fattar ingenting! Blir alltid så skrämd av ambitiösa människor som skriver så fina inlägg i forumen. Tror inte jag är dummare än dem. Jag hade den känslan när jag läste littvetenskap på gymnasiet och då gick de ju bra (bäst) i slutändan. Känner någon igen sig? Att man gärna vill ge upp när de verkar som att alla andra redan kan så himla mycket? Kanske bara jag. Ska äta lite frukost och sen se logiskt på uppgifterna och ignorera diskussionsforumen tills jag är lite mer påläst.

Att skriva historiska romaner = Jag älskar historia och litteraturvetenskap intresserar mig. Helt fel ute kan jag inte vara?