Jag har dansat och sjungit i regn. Låter både vackert och sommaridylliskt, men var snarare surrealistiskt och assjukt.I torsdags regnade det konstant hela föreställningen, ett vanligt litet regn och publiken var klädda efter väder så vi körde hela föreställningen, låtsas som att det inte regnar! Var lite fuktigt, och blött om baken när man satte sig på stolarna.
I Fredags var det uppehåll, men bakom publiken smög sig ett mörkt moln sig på. Lagom till min första entré öppnar sig himmelen och det bokstavligt talat störtar ner. Hann inte gå mer än 5 sekunder så var håret rakt, kunde knappt hålla ögonen öppna och den stackars publiken antingen flydde eller gömde sig under medhavda kläder. Troligen hörde de ingenting (för de gjorde inte jag). När scenen var slut och vi kom in, trodde jag vi skulle bryta. Det gjorde vi också i 30sekunder sen var det bara pang på ut i spöregnet. Scenen inleds med att jag ska sätta mig ner på en stol, supermysigt. Repliken "det här ska bli spännande" har aldrig passat så bra och H.P (vår eminente musiker) bara skrattade och började spela. Så där dansade och sjöng jag i häll och spöregn framför en publik som gjorde sitt yttersta för att höra. Har aldrig fått större applåd och måste säga att jag faktiskt var sjukt nöjd, även om jag var blöt precis överallt och började så småningom skaka av kyla (för vem sitter egentligen utomhus i kortärmad tunn klänning när det spöregnar?).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar