Man har hört talas om det; folk som kläms ihjäl på festivaler. Jag är ingen festivaltjej så jag trodde aldrig jag skulle uppleva det. Men så händer det i lilla jävla Kalmar utanför Palace att man typ börjar få panik över att klämmas ihjäl mot en husvägg. I en timme stod vi i kö, första 20min som en vanlig kö, rör sig några småsteg i minuten. Men sen började folk trycka sig på från sidan (varför fanns inte grindar?) och bakifrån. Inte var det någon ide att ge upp heller, för vi hade ingen chans på jorden att röra oss åt något annat håll än dit vi trycktes. Det fanns folk som på riktigt fick panik, tur att jag var någorlunda onykter annars hade jag exploderat.
När vi väl kom fram fastnade vi bakom dörren och såg folk trängas in från sidan, men vi tog några sista kraftag och hamnade på rätt sida och kom in till en palace som inte var lika packat som kön men ändå mycket folk. Blir väll så när Kalmars uteliv är begränsat.
Kul hade vi iaf och gav oss fan på att stanna kvar tills de stängde. Fast då blev det ju sjuk kö igen, till jackorna. Ja o sen var det galen kö på MAX. Men som sagt, roligt hade vi trots allt köande och nu drömmer jag om att det ska regna pomme eller nåt. Hungrig men alldeles för slö för att stå och laga mat. Ida har jag inte hört en knyst från på hela dagen... hallå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar