För att jag måste

Kunde inte låta bli att vara nervös inför kursstarten igårnatt. Sov verkligen urdåligt! Jag hade fel böcker och så mår jag rätt så kasst över att missa de första föreläsningarna.
Det var inte så farligt, skojade till och med till det och sa att det var passande med en två veckors semester efter den maffiga introföreläsningen.

Ja för imorgon åker Ida och jag ner till Ronneby. Sover och klivet upp aptidigt. Har inte bestämt mig riktigt för vilken taktik jag ska köra. Antingen gå upp astidigt imorgon så jag somnar tidigt imorgon kväll och är relativt utvilad inför resan. Eller tvärtom taktiken. Tar sovmorgon, får svårt att sova och är astrött hela vägen upp. Tror på det tidigare... kan ändå inte sova på beställning. Fast en sovmorgon imorgon skulle inte sitta fel. Är riktigtriktigt trött ändå ner i tårna. Bara det att jag har massa grejer att ta itu med. Känner mig inte alls redo för att vara borta en vecka (och lite till). Känns så länge.

Samtidigt är jag taggad, vill bara ut i backen och ploga mig ner som ett barn. Hoppas de andra är sugna på att ge sig ut i backen så tidigt det bara går varje morgon. Snö :)

Men jag måste verkligen läsa och försöka hänga med i planeringen av kursen fastän jag drar. Tidigare kurser har ändå varit på ämnen jag förstår. Men inför matten är jag verkligen blank. Jag måste lägga manken till, hur ska jag annars kunna bli lärare? Men tänk ändå att man kan ha så mycket inneboende negativa jobbiga känslor till ett så stort ämne. Tror matte-hjärnan la av i slutet av sjuan ungefär.