Så slösar man bort en dag

Ibland kan jag vara riktigt envis, sådär envis att jag bara blir dum. Men ibland blir jag sådär bestämd och vägrar ändra mig. Tex i veckan när jag skulle åka buss. Efter fem minuter inser jag att bussen inte var sen utan jag som missade den med en minut. Istället för att gå in i värmen, eller helt enkelt börjar gå mot antingen en annan buss eller hem så står jag kvar. Att stå kvar i en halvtimme innebär att stå stilla i kyla. Såklart hade det gått snabbare att komma hem om jag började gå. Men nej, jag står kvar fast besluten att ta bussen om jag så ska dö på kuppen av kyla.

Likaså igår/inatt. Hockeyfinal klockan 2 och jag bara bestämde mig tidigt för att den här matchen vill jag banne mig se. Klockan 22 var sängen så lockande att kroppen skrek, men nej jag sysselsatte mig. Fastän jag varit vaken urmycket, behövde sova, ville sova, behövde komma upp i tid idag. Jag skulle se matchen. Så jag städade, donade, duschade och vid halv ett satte jag mig i sängen för att läsa. HAHA! bara-vila-ögonen-lite...? När Kristoffer öppnade sin dörr för att gå upp o se på tvn, upptäckte jag att jag både hade hunnit dra över täcke, släcka o ta av mig glasögon. SKIT OCKSÅ! Jag somnade. Lika väl kan jag fortsätta sova då... eller? Tog inte mer än en minut innan jag blev förbannad på mig själv, JAG SKULLE JU SE MATCHEN. Arg som ett bi tog jag mitt täcke och min tunga trötta kropp och parkerade mig i fotöljen. Trött, sur och snorandes tog jag mig igenom matchen. Drygt halv 5 kom äntligen målet på förlängning och på något sett kändes de lite värt att vara vaken.

Sju timmar vaknar jag igen och inser att den här dagen inte kommer vara min effektivaste iår. Varför är jag så envis? Dum?