2/1 -08

Idag är det två månader kvar till jag fyller 18. Jag blir stor då, det är inte klokt, jag vill igentligen inte bli stor! Jag är inte särskilt facinerad av framtiden jag är en bakåtsträvare som vill ha de som förr. Känns som jag vill upptäcka så mycket, men det är naivit om nåt? att vilja uppleva allt som redan hänt innan jag var född?
Det känns ändå lite spännande att få säga till folk "hej jag heter Ellen, jag är 18år och..."

Just nu vill jag bara att lovet ska ta slut, blä vad tråkigt jag har! Tänk vad spännande det ska bli att börja med Historia B! Mina förväntningar är höga, så risken finns att jag bli besviken!

En annan sak jag se fram emot är sommarens teater spel. Hopps, hopps, HOPPAS att det finns någon liten sketen roll till mig... SNÄLLA? och hoppas att om de finns nån att ingen annan i min ålders kategori får den. Jag unnar inte andra framgång men jag vet så innerliggt att jag kämpat MEST alla år och att jag brinner fastän jag igentligen skall vara "en uttråkad tonnåring som tycker livet är pest" Förra sommaren trodde jag att jag skulle dö, saknade teatern så mycke... därför gör de ont inom mig när jag tänker på att det kanske är så att jag hamnat i ett fack där de inte finns någon nytta för en liten snart 18årig tös utan liv. Jag hoppas oxå lite i hemlighet att mamma och Anki fick bli producenter? vore ändå lite skoj? men om det inte blir så överlever jag nog i alla fall, huvudsaken är jag JAG får vara med.

Nee jag vet inte vad jag ska göra annat än vänta? Ingenting händer ju nu,
Ja, såklart igentligen skulle jag behöva plugga, har lite tyska och lite svenska som måste fixas. Men de går inte att göra de liksom... eftersom jag redan har så tråkigt så vill jag ju inte göra något ännu tråkigare.

Jag skall snart gå o lägga mig o läsa min älskade Martina Haag bok, FAN vad jag gillar hennes böcker.

Ibland känns de som att jag inte finns i andras ögon, du vet som att vad Ellen gör är lite skitsamma. Jag vet lite svaret: Jag har mig själva att skylla!