I över ett år har jag kämpat emot, tagit avstånd, blåst ifrån alla tankar. Inte velat! Men nu som ett vindomslag så ändrar jag mig plötsligt och alla känslor som jag faktiskt en gång hade kommer tillbaka. Jag bestämmer mig, jag vågar satsa? I Alla fall försöka...
...men då som när någon drar ut en kork "Plopp" så är de försent. Så naivt av mig, jag hade aldrig ens tänkt tanken, att andra kan gå vidare. Åh jag sitter som en dum åsna och kan ingenting annat än skylla mig själv. Men samtidigt om jag inte hade vetat eller om han inte hade gått vidare så kanske det ändå aldrig hade blivit något jag hade kanske ändrat mig och det kanske inte ÄR det jag vill? de kanske bara blev nu när jag fick veta? Typiskt nu får jag sitta här ensam, de där är totalt avslutat, har inte kvar den såkallade nödlösningen! Jag kan inte tala med någon? de är ju inget som har hänt? Jag måste sluta tänka dom dumma tankarna jag måste gå vidare det är 2008 nu, ett år fyllt med möjligheter, 2008 ska bli mitt år. Det är inget löfte det är bara så... bara lovet är över så ska livet börja!
/Ellen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar