Hemma, inte borta

Jag håller på att utveckla någon slags separationsångest. Men jag längtar mest av allt till att vara där nere, att vara i Kalmar, ensam utan mamma och utan pappa.

De känns iaf jobbigt att vara hemma, de finns liksom inget kvar. Skönt att jag har en rätt aktiv vecka framför mig, fika och ärenden hit o dit!

Dessutom kommer jag att vara "hemma" rätt mycke i hösti. Jag kunde inte hålla mig undan. 3 helger i rad blir det med föreställningar. Sen ska jag upp en helg innan för repetion. Men de blir inga nya grejer för min del utan de gamla klassikerna "Mördartango" och "Man i byrån"

Ush, jag känner mig... jag vet inte vad!